Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 4 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899.
IDUNS NYÅRSHÄLSNING.
2 RET OM vi yttra alla
XX Många ord, som vanan ger,
Och dem man med skäl kan kalla
Fraser blott och intet mer.
Men ibland de gängse orden,
Som på gatorna, vid borden
Ut vi kasta öfverallt,
Ett det finns likväl, som väger
Mera tungt, när man det säger,
Och bar malm af bättre halt.
När vid midnatt klockan klingar
På ett solhvarfs sista kväll,
Hon en ton af allvar bringar
I den fröjd, som klang så gäll.
Vid det sista dofva slaget
Ofrivilligt genom laget
Känslan af ett högre går,
Och hvad man inom sig känner
För sitt land, för hem och vänner,
Toll;as i ett: »Godt nytt år!»
Mången kanske rynkar pannan
Tigande och tänker så:
»Denna dag köm som en annan,
Som en annan skall den gå.
Hvarför ängslas, hvarför glädjas,
Då den nya länken kedjas
Fast vid den, som nyss försvann?
Icke skrifs ett ’mene tekel’,
Därför att för detta sekel
Sista årets morgon rann!»
Fritt må grubblarn tänka detta,
Men vår mänskliga natur
Vill sitt frågetecken sätta
Vid hvart knäpp på tidens ur.
Och hälst nu, vid sekelslutet,
Hägrar det som är förflutet
För vårt sinne skarpt och klart,
Och för framtiden som stundar
Ej ens tanklösheten blundar:
Stunden manar underbart.
Må det af den vise kallas
Fördom eller öfvertro,
Nyårsdagen dock för allas
Längtan bygger hoppets bro.
Den, som burit sorgens börda,
Hoppas tröst och läkdom skörda,
Framgång den, hvars lycka brast;
Den, som vill det rätta främja,
Som vill sanning, ljus och sämja,
Tror på segern fullt och fast!
Nalkas riket tusenåra
Ej i all sin härlighet
Än på länge, — låt oss spåra
Hoppfullt dock en skymt af det!
Låt oss tro, att skeft skall rättas,
Nöd utplånas, hunger mättas,
— 2 —
Skumma vråar dager få;
Låt oss tro, att skörd skall frodas,
Och det sannas och det godas
Välde vidt kring jorden nå!
Ja, med denna önskan träder
Idun in i hemmens värld;
Att hon därvid skiftat kläder,
Är åt tidens kraf en gärd.
För att dubbelt kär er blifva
Vill hon dubbelt mer er gifva,
Därför har hon bytt gestalt;
Men sin uppgift trogen är hon,
Och sin nyårshälsning bär hon
Fram på årets första spalt:
Godt nytt år åt höga, låga,
Godt nytt år åt stora, små!
Åt hvar gryende förmåga,
Åt hvar vilja likaså!
Godt nytt år åt gamla norden,
Åt den kära fosterjorden
Med de många tusen hem!
Godt nytt år åt hvarje kvinna,
Hvarje man, som lärt sig finna
Lifvets bästa lott i dem!
Godt nytt år också åt alla,
Som ej^ hemmets lycka nått,
Som i dagar, mulna, kalla,
Bära ensamhetens lott.
Godt nytt år åt dem, som söka
Lifvets möjligheter öka,
Till dess ingen bortglömd står;
Men i arla morgonväkten
Ljust och klart för jordens släkten
Hägrar seklets sista år!
Frans Hedberg.
MODERSMAKT.
D
E FLESTA människor äro just sådana som
deras mödrar under uppväxtåren danat
dem. Fadèrn är ofta hela dagen borta från
hemmet och har icke hälften af det inflytande
på barnen som modern, och därför bär denna
ett synnerligen stort ansvar, äfven om hon
skulle vara den ringaste och fattigaste kvinna
i hela landet. Ty nästan uteslutande på mo-
dern beror det, om våra söner och döttrar en
gång skola blifva goda eller dåliga medborgare.
Sådan trädgårdsmästaren är, så är ock
trädgården; sådan modern, så familjen! Vi
skola aldrig få skåda ett förbättradt släkte,
innan mödrarna själfva blifvit bättre; vi måste
hafva mödrar sådana som Rebecka och Sara,
innan vi bland våra män skola kunna känna
igen en Isak, en Jakob.
Små barn förorsaka sina mödrar åtskilliga
småsorger, men om de vänjas vid att alltid få
sin vilja igenom, skola de som äldre bereda
dem mången verklig hjärtesorg. Dåraktig öm-
het fördärfvar i ungdomsåren mer än en, och
underlåtenheten att bestraffa barnens fel häm-
nar sig på ännu flere. Den teg, som icke rensas
från ogräset, frambringar föga, som är värdt
att taga vara på; ett barn kan njuta för mycket
af moderskärleken, och det skall kanske ändå
en gång i tiden visa sig, att barnet flck för
litet af sin moders verkliga ömhet.
Karaktärsveka mödrars barn blifva karak-
tärssvaga människor; de taga skada för hela
lifvet genom mödrarnas fruktan att på något
sätt göra dem ondt, medan de äro unga.
Gossarnas tröjor behöfva understundom piskas,
och äfven flickornas klädningar toge helt
säkert ingen skada af att då och då blifva
en smula afdammade. Barn utan aga äro som
fält utan plöjning. Dock är härvid all öfver-
drifven stränghet klandervärd, ty en hård
moder är alls ingen moder, och de, hvilka
alltid banna och slå sina barn, de skola själfva
blifva slagna. Goda mödrar äro det bästa,
som barn öfverhufvud kunna äga, och ens egen
moder är alltid den allra bästa i hela världen.
När fromma mödrar leda sina barn på Guds
vägar, så välsignar den store Barnavännen
icke endast de små, utan äfven mödrarna.
Den, som anser barnauppfostran för en lätt
sak, har aldrig haft att göra med några små.
Det är klart, att hvilka fel våra barn än hafva,
så äro dock vi deras föräldrar och kunna icke
klandra roten, från hvilken de vuxit hafva.
Vilda gäss få icke tama ungar; om vi själfva
äro dåliga människor, är det ej rättvist att
klandra våra telningar, om också dessa ej
skulle blifva några helgon. Låt oss göra vårt
bästa för dem och bedja vår mäktige Fader
att understödja oss i vår sträfvan, ty han kan
återföra på rätta vägen dem, hvilka vi icke
kunna böja, och därför böra icke mödrar för-
tvifla om sina barn, så länge de lefva. Äro
de också långt borta ifrån eder i främmande
land, så förtviflen icke : Herren finnes allestädes !
Må mödrarna sträfva efter att göra hem-
met till den lyckligaste plats i världen. Om
de alltid gnata och knota, så skola de snart
förlora sin makt öfver barnen och sönerna
frestas att tillbringa sina aftnar ute. Hemmet
är den bästa platsen så för gossar som män,
och en god moder är hemmets själ. Leendet
på hennes ansikte har fört mången in på den
rätta vägen, liksom fruktan att locka fram
tårar i hennes ögon har återkallat mången man
från vilsna stigar. Gossen må hafva ett hjärta
af järn, hans moder kan i alla fall hålla honom
fast med styrkan af en magnet. O kvinna,
stor är din makt! Se till, att du brukar den
till det rätta!
I
DUNS EÖRSTA NUMMER för det nya
året lägges härmed för allmänheten och vill
på samma gång utgöra ett prof på, huru tidnin-
gen hädanefter i hufvudsak kommer att te sig. På
samma gång formatets storlek något ökats, äro upp-
ställning och utstyrsel moderniserade, särskildt med
hänsyn till att Idun hädanefter, i vidsträcktare me-
ning än hittills, äfven blir en illlustrerad tidning.
Som vår läsekrets redan af detta nummer kan finna,
är det dock ej vår mening att upptaga utrymmet
med dessa stora helsidsbilder och mer eller mindre
»söta» genrestycken, som många illustrerade blad
köra med ända till leda. Hos oss skall illustratio-
nen främst afse att åskådliggöra dagens intressen
och händelser.
Naturligtvis kan ett enda nummer som detta ej
’ gifva någon allsidig bild af hela den utvidgning och
— som vi hoppas — förbättring, som ligga i vårt
nya program. Detta så mycket mindre, som ons-
dags- och lördagsnumren i någon mån komma att
utfylla hvarandra. Det senare torde således till inne-
håll och uppställning närmare ansluta sig till den
»gamla Idun» och skall äfven inrymma de mode-
bilder, vi lofvat meddela.
Det är emellertid vårt hopp, att Idun, som i sin
delvis nya skepnad dock gömmer sitt gamla hjärta
för allt, som sammanhänger med de svenska hem-
mens och den svenska kvinnans verkliga intressen,
äfven hädanefter skall blifva dem kär — ja, dubbelt
kär, då vi nu komma dubbelt ofta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
