Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 4 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 7 — IDUN 1899.
öfver, det kan du väl förstå, men som det nu är,
så kan jag inte tänka mig hemmet utan dig, lilla
Margit. Jag håller så innerligt af alla mina barn,
men jag kan inte hjälpa, att — att största hjärte-
rummet har du fått.»
Margit lade tyst hufvudet mot moderns axel, det
dröjde länge, innan hon höjde det igen. Slutligen
satte hon sig likväl upp, tog moderns båda händer
och sade sakta:
»Nu skall du få veta, mor, hvarför jag kallar
det här året mitt år. Ser du, här har jag gått bland
mina glada syskon och hört, hur de talat om lifvet
på ett sätt, som jag aldrig skulle få lära känna,
jag har drömt deras drömmar och invaggat mig i
deras förhoppningar, och så bäst det är, ha de dra-
git bort, ut i lyckan, och jag har stannat kvar, yr-
vaken och ruskig som på en kulen vintermorgon.»
»Stackars min lilla Margit.»
»Jag har undrat och undrat på meningen med
mitt lif. Och jag har tänkt, att dödens mörker nog
inte är värre än lifvets, och så har jag bedt att...»
»Men Margit, kära, lilla barn!»
»Åh, du mor, kan du undra på detl Det blir
en besynnerlig strid, den som kämpas utan synliga
motståndare och utan drabbande vapen. De på måfå
måttade huggen falla tillbaka på en själf, förstår du.
Jag har stridt och stridt med allt upproriskt inom
mig, med så mycken längtan och så många önsk-
ningar, och jag har väl inte riktigt lagt ned mina
vapen än.»
»Men hvarför har du inte förtrott dig åt mig,
Margit?»
»Jag ville inte bekymra dig. Ni hade det så
lugnt och godt, och Hanna var alltid så glad och
vänlig, att jag skämdes att komma med några åsk-
byar. Jag bara gick och kände mig öfverflödig och
bitter, och så önskade jag, att det varit slut med
alltsammans.»
»Margit då!»
»Ja, mor lilla, det är visst nödvändigt för oss
människor att ha en plats att fylla; det är så för-
färligt att känna sig till öfverlopps. När vår Hanna
ett, tu, tre blef kär, förlofvad och gift, tyckte jag,
att hon lämnade en mission åt mig. Jag skulle få
stanna hos er bägge gamla, sjunga mina gladaste
visor för er, prata med far både om landtbruk och
politik, bli ditt intresse, mor, och söka utveckla mig
själf.»
»Du lilla Margit, och allt det där har du gått
och tänkt på i ensamheten.»
»Det och mycket mera. Men nu tyckte jag be-
stämdt, alt jag hörde bjällror, mor. Då får du skynda
dig att tända.»
Majorskan sprang upp, och i detsamma hördes
majorens röst utifrån salen:
»Nu komma de. Allting är väl i ordning?»
»Ja, strax!»
Kort därefter voro de alla samlade kring kaffe-
bordet under muntert prat; det var alltid så mycket
att tala om, när man kom »hem», som det fortfa-
rande hette.
Senare på aftonen tändes granen, det var önske-
ljusens kväll; på nyårsaftonen skulle hvar och en
hålla särskildt på ett ljus och önska något. Den,
hvars ljus brann sist ned, fick, enligt gammal sägen,
sin önskan uppfylld.
»Margits ljus brinner längst,» utropade syster
Hanna gladt, »har du din stora önskan klar, Mar-
git?»
Det dröjde litet, innan Margit svarade. Hon var
icke i vanliga fall vidskeplig, men hon tyckte, att
just denna årets sista afton var det så många un-
derliga makter, som rörde sig inom henne.
»Ja,» sade hon slutligen långsamt och satt sedan
alldeles tyst. Hon tyckte, att hon kunde se den
lilla ljuslågan, först var den så klar och säker, en
obruten kraft, som utan möda höll hufvudet uppe,
men småningom blef den blåaktigt blek, mattades
af, flämtade till, men hämtade sig och växte liksom
under striden. Det varade dock ej länge, hon visste,
hur veken skulle falna och kufvad skulle den sjunka
ned och förintas.
Och hennes önskan, hennes stora önskan, hvil-
ken snarare var ett löfte för det kommande året,
IHylin & C^\
l FABR1KSAKTIEBOLAG \
I –-=j KONGL. HOFLEVERANTÖR =–- =
i UTSTÄLLNINQSTVÅLAR Ï
\ Viol, Hyacinthe, Heliotrope, Syrén m. fl. =
i THEA-ROS-PARFYM M. FL. i
\ prisbelönta vid i8gy års utställning med \
Î GULDMEDALJ \
E FÖrsäljes i våra butiker E
E 8 Reg’eringsg’a.tâ.n — VTesterlångfgreita.ri 16 =
Ë A. T. 64 69. A. T. 24 97. E
: samt hos alla finare Parfymhandlande i riket• E
ja, den flämtade länge som det stackars lilla ljuset,
men den förintades icke som det, ty när lågan slut-
ligen slocknade, satt Margit med ett inspireradt ut-
tryck i sitt fina ansikte och upprepade inom sig
orden: Jag önskar att få lefva och glädja de mina.
Moderns blick hade ängsligt frågande hvilat på
henne, och Margit kände det. Hon nickade åt det
håll, där hon visste modern satt, nickade så vänligt
och solljust, att majorskan ej kunde låta bli att gå
fram till henne och smekande säga:
»Hvaröfver ser du så glad ut, hjärtebarn?»
»Öfver att jag får vara i mitt kära gamla hem,
mor,» svarade Margit och kysste moderns händer.
»Där finns det ännu färg och rum för mig, och där
vet jag, hvar solen går upp och hur den lyser in
genom fönstren.»
.»>, •>».
är sedan 30 år bepröfvad, erkänd och värderad. Vitsordad af framstående auktoriteter.
Prisbelönad i Moskwa, Wien, Bogota, Paris, Brüssel, Philadelphia, Stockholm in. fl.
Henrik Gahns starkt koncen-
trerade, bakteriedödande Gahnelit
för munnens, svalgets och hu-
dens m. m. vård,
är en värdefull nyhet.
pi>ofessor Carl Sundberg intygar på grund af noggranna bakteriologiska undersökningar, att Oahnelit i bakterie-
dödande och hämmande egenskaper öfverträflfar andra i handeln nu gängse koncentreiade toaleltnredel
för munnens och hudens vård.
Professor Olof Hammarsten intygar på grand af undersökning af råmaterialerna, att CLalmelit ej är giftigt eller skadligt.
Oahnelit har en frisk och behaglig small och blir i bruket mycket billigt.
Se vidare intyg och bruksanvisning, som åtfölja hvarje flaska.
Xlnnwir HA,A(»>,»• LanoKncrémetvål, Boroglycerintvål, Borax Benzoê-
iivUIvJICMJHo Å VCtlCH ® tvål, Savon de Violette, Savon Royal m. fl.
prisbelönade i gtockfyolip 1397 IIie^ GULDMEDALJ.
Tandpulver, ift Tandpasta.
penpik Gahns Äseptin Amykos Aktiebolag, Upsala.
HOFLEVERANTÖR HOS H. M. DROTTNINGEN.
Partilager i Stockholm hos EMIL FREDRIKSON, Hofslagaregatan 4 B.
(G. 73872)
. • À •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
