Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 60. 29 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S LLCJSTRERAD UTI DN ING
FÖR • KVINNAN HEnPIET
OCH
12:te Årg.
LÖRDAGEN DEN 29 JULI 1899.
N:r 60 (635).
PRENUMERATIONSPRIS pr År: UTGIFNINGSDAGAR : REDAKTÖR OCH UTGIFVARE : BYRÅ OCH EXPEDITION : KOMMISSIONÄRER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL-
Idun .......... .............................................— kr. 5: — HVARJE FRITHIOF HELLBERG KLARA S. KYRKOGATA 16, 1 TR.
DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
Iduns Modetidn.med plan-
scher OCH HANDARB. ... » 5: —
ONSDAG OCH LÖRDAG.
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
ÖPPNA KL. 10—5.
Stockholm,
Iduns Modetid, utan pl. » 3: - LÖSNUMEMRPRIS : 8 ÖRE. Redaktionssekr. : JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 6147. RIKS 1646. Iduns Kungl. Hofeoktryckeri.
LOUISE HEURLIN.
H. Löthmän foto.
UST SOM DEN nordiska högsomma-
ren nått sin fulla utveckling och
markerna hunnit skruda sig i Floras
vackraste kläden, slocknade stilla här
i hufvudstaden ett ädelt människolif, efter att
under åratal så småningom ha böjts till jor-
den under det fysiska lidandets gissel. Och
under strålande sol jordades här om dagen å
Nya Kyrkogården stoftet af den döda, som
själf under sitt långa, i det tysta verksamma
lif spridt.välgörenhetens vackra solljus bland
behöfvande likar.
Ty änkefru Louise Heurlin tillhörde dessa
sällsynt goda människor, som, med rika ma-
teriella pund till sitt förfogande, skarpsynt
och finkänsligt och med döljande af sin egen
person räcka handen till stöd och hjälp åt de
i sann mening nödlidande.
Louise Åberg föddes den 15 april 1825;
gift med skräddarmästaren G. V. Heurlin,
grundläggaren af den stora skrädderifirman
Heurlin & C:o härstädes, deltog hon under
makens lifstid energiskt och vaket i hans om-
fattande verksamhet. Efter hans död drog
hon sig tillbaka inom hemmet, hvars skilda
plikter hon nitiskt och troget fyllde, samtidigt
med att hon begynte utöfva en, äfven efter
sina förmögenhetsförhållanden storartad väl-
görenhet.
Af naturen enkel och flärdfri, kunde hon
ej annat än vinna de varmaste sympatier af
alla, med hvilka hon kom i beröring; hennes
vänkrets var emellertid ganska begränsad, enär
hon helst föredrog att lefva i afskildhet, under
sysslandet med sitt hem och bispringandet af
de fattiga.
Ledamot af direktionen för Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, hade fru
Heurlin i sitt testamente ihågkommit denna
af henne städse varmt omhuldade inrättning
med den största af sina för filantropiska ända-
mål gjorda donationer, nämligen 150,000 kro-
nor. Vidare har Stiftelsen för gamla tjäna-
rinnor erhållit 100,000 kr., Asylet för Pauvres
Honteux 40,000 kr., Eugeniahemmet 20,000
kr., Nya barnsjukhuset 20,000 kr., fru Modighs
konvalescenthem 10,000 kr., Svenska sjuk-
sköterskornas allmänna pensionsförening 10,000
kr., S. de C:s barnsjukhem 10,000 kr., Sven-
ska allmänna kvinnoföreningen till djurens
skydd 2,000 kr., de fattiga i Klara försam-
ling 2,000 kr. samt hufvudstadens åtta ter-
ritorialförsamlingar äfvensom den s. k. Tras-
skolan 5,000 kr. hvardera, att användas till
understöd åt därinom bildade barnhem och
barnkrubbor. Totalbeloppet af samtliga dona-
tioner uppgår således till 409,000 kronor;
dessutom hafva släktingar och andra personer
fått sig tillförsäkrade betydliga summor.
Under de Sista åren af sin lefnad plågades
fru Heurlin af en tärande bröstsjukdom; men
stilla och tålmodigt bar hon sitt lidande, tills
döden kom med befrielse.
Hennes minne skall lefva i hennes goda
gärningar.
BRUTEN.
D
ET VAR, när rosorna stodo
i fägring och glöd.
Där strömmade kvällsolsdager
så skimrande röd.
Och in öfver hvita bäddar
i sjukhussal,
där drog från öppnade fönster
en fläkt så sval.
Och bleknade strimmor gledo
från säng till säng,
de hälsade gladt från sommar’n,
från skog och äng.
Längst framme i ena hörnet
af salen hon låg.
Mitt öga skymdes af tårar,
när dit jag såg —
En blek, en härjad, en vissnad,
en döende vår —
Hon brutits af ve och plåga —
knappt nitton år.
Hon kommit där utifrån kusten,
där böljor slå.
Osägelig längtan lästes
i ögon blå.
En längtan till öppna vidder
och vågors sång,
till gråa skär, där hon växte
i fröjd en gång.
En längtan till kära ställen
bland tufvor och ljung,
där kärlekens dröm hon drömde
så varm och ung —.
Den vackra drömmen! Helt stilla
och svagt hon log.
Men löjet, det bleka och matta,
snart åter dog,
Den skulle aldrig, nej aldrig,
bli drömd till slut,
den dröm, som lycka skänkte
en kort minut —
Hon strök något vått ur ögat,
där tyst hon låg.
Mot döende kvällsolsskimmer
hon sorgset såg . . .
Adi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
