Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 76. 23 september 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5 - IDUN 1899.
FRÅN DREYFUSDRAMATS SLUTAKT: DEMANGES FÖRSVARSTAL.
mm
t wà
lit m
lots-
en axel, som drifves af
vagnshjulen, rullas trå-
den upp, och på ett par
minuter är en kilome-
ter telegrafledning fär-
dig eller åter nedtagen.
Striden är emeller-
tid förbi och trupper-
na gå i bivack. Det är
ett rörligt lif. Skydds-
tälten komma hastigt
upp i långa räta rader,
halm anskaffas och vat-
ten till mat och dryck
hämtas. En kokgrop
gräfves och snart är
maten färdig — kan-
ske den första ordent-
liga måltiden på da-
gen. Sedan kommer
pipsnuggan och glam-
met eller kanske söm-
nen med detsamma, ty
dagen har varit an-
strängande.
Vår åldrige kung är
hela tiden med, åskå-
dande, kritiserande,
moln och löje om hvart-
annat, än i sadeln i
en häftig galopp och
än åter skämtande
med de damer till häst,
som kommit fram till
högkvarteret. Ellerock
är han den artige cice-
ronen för den lysande
staben af utländske
ofScerare. Hans fru-
kost intages på en jord-
rodna allt mer, när österns purpur stiger på
himlahvalfvet. Luften är kall och gräset däf-
vet, men några hastiga gymnastikrörelser sätta
blodet i omlopp. För öfrigt är det ingen tid
att dröja. I nästa ögonblick kan det vara
attack.
En å glimmar till mot den första solstrålen.
Den måste öfvergås och ingeniörsoldater äro
redan i full verksamhet med att slå en bro.
Det är ett intressant skådespel. Bockar, pon-
toner, bräden och allt tillbehör framskaffas och
placeras med för den oinvigde otrolig snabb-
het. Och så står bron där och officerarne
galoppera däröfver för att pröfva dess bärig-
het. Sedan komma kolonnernas tunga massor.
Blir ett återtåg nödvändigt, skall bron sprängas
i spillror och hindra förföljelsen. Man trycker
blott på en knapp och — så är bryggan borta.
Marken dånar under infanteriets steg, men
plötsligt blir det halt och eld. En ryttare-
patrull vänder hastigt och flyr. Strax därpå
ligger regementet i en lång skyttelinie, skyd-
dadt af skyttegrafven, när solen börjar blixtra
på ett anryckande regementes gevärspipor.
Fyr!
En långsträckt salfva ljuder och utsikten
förmörkas af krutrök —- tror ni. Nej, det är
röksvagt krut, som användes, och luften är
lika siktbar.
Massorna blifva allt tätare och tätare, men
nu kommer det artilleri till hjälp.
Hur skulle det kunna komma fram. Det
är en stenmur i vägen och sedan täta busk-
snår den branta höjden uppför, men det går
dock. De öfversta stenarne i stengärdet sparkas
undan. De sex senstarka hästarne hoppa ge-
nom öppningen, ett ryck och ammunitionsvagn
med kanon äro uppe på muren. Hopp! Hopp!
Och så är man öfver och på väg uppför höj-
den. Det ser ut, som det ej skulle gå. Till
och med officerarne
sätta axlama emot,
men det är goda, skån-
ska hästar. Nu är ka-
nonen på sin plats.
Det tages ett hastigt
sikte, så ett ryck i
tändslangen, under det
servisen springer un-
dan för den rekyleran-
de pjesen. Kanonens
bas blandar sig i den
smattrande krigsmusi-
-ken.
Nu viker linien och
kavalleriet störtar fram.
För hi och hej ! Det
är, som en blixt gick
öfver det bruna fältet,
och därpå blott ett dam-
moln, som i en tjock
pelare flyger fram I Ka-
valleriet skär lagrar
dessa dagar, och det
varder bekräftadt, att
arbetet för hästafvelns
höjande icke bedrifvits
förgäfves.
I den avancerande
styrkans spår komma
sjukvårdsbataljonerna,
på det präktigaste ru-
stade och bättre än
någonsin fyllande sin
•ansvarsfulla kärleks-
tjänst.
Några hastiga trupp-
förändringar utföras,
och fram kommer su-
sande ett nytt »vapen»
— fälttelegrafen. Från
fast sten och består af ett par smörgåsar. —
Efter striden håller han kritik, och den är
grundlig och insiktsrik, säga de, som få vara
med. Prins Carl har utmärkt sig under
dagen och får i en hjärtlig omfamning del af
sin faders välbehag.
Nå hvem var hjälten dessa dagar — damer-
nas nämligen?
Konungen var ungdomlig, ståtlig, spänstig,
och prins Carl, ja, det var ju vår charmante
blå prins, men — törs jag säga det —- jag
tror, att man svärmade lika mycket för tur-
ken, för Chérif pascha.
Se där några arabesker kring bilderna i
dagens nummer af Idun från det stora höst-
kriget i Skåne.
Pehr J. Wallin.
DÖMD!
D
ETkom som ett skri, detta skälfvande:
»dömd!» —
hur vardt det oss ej därvid!
Så var den, vår soldröm, då fåfängt drömd —
ack, nu är ej drömmars tid!
Det fryser, vårt hjärta, den brast, vår bro;
hvar finns det något att hoppas och tro?
Bundt kringom oss sorger och ; stjärnlös natt
och frost öfver ängar och hed.
Den leende skönhet, som blommade gladt,
har brutits och vissnat ned.
En ordlös klagan där kvidande drar,
en tärande sorg, som ej tårar har.
: .■ . . T
FRAN DREYFUSDRAMATS SLUTAKT: ÖFVERSTE JOUAUST UPPLÄSER DOMEN.
mmWM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
