Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 88. 4 november 1899
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5 — IDUN 1899.
VÅRA ILLUSTRATIONER.
QENATORN ROMUALDO BONFADINI, som ny-
k-> ligen helt plötsligt afled i sin födelsestad Sondrio,
var en af de främste för att ej säga den allra främ-
ste bland pressens män i Italien. President för
Roms journalistförening,
var han ledare af för-
handlingarna vid den
internationella journa-
listkongress, som under
sistlidne april månad af-
hölls i den gamla Tiber-
staden, och de af våra
svenska kolleger, hvilka
voro där närvarande,
bibehålla säkerligen i
friskt minne hans sym-
patiska och älskvärda
personlighet.
Sveriges journalister
hade för öfrigt tillfälle
att göra den framstående
mannens bekantskap re-
it. bonfadtni. dan sommaren 1897 un-
der härvarande stora
journalistkongress, till hvars mest bemärkta med-
lemmar han med rätta räknades.
Bonfadini var född 1831 och inträdde år 1855 i
pressens led.
*
TARÅN MARSEILLES 2500-ÅRSJUBILEUM, som
i dessa dagar med stora festligheter firats, med-
delar Idun i sitt dagsnummer en bild, visande
de gammalgrekiska fartygens ankomst till Marseilles
hamn, hvilket moment i festligheterna var hämtadt
ur Marseilles fornhistoria och framställde ankom-
sten och mottagandet af en grekisk prins, Protis,
som anlände till Marseille för att gifta sig med den
sköna Gyptis, dotter till den åldrige konung Naun.
KRITIK I OTID.
U
NDVIK ATT KRITISERA i privatlifvet.
Om du ej tycker om den enas näsa eller
den andras haka, så låt bli att säga det. Fin-
ner du något att anmärka mot andras upp-
trädande, så tänk på ditt eget. Det är inga-
lunda gifvet, att alla människor skola vara dig
till lags, lägg det på minnet. Tag världen
sådan den är, för så vidt du ej mäktar om-
skapa den. Kom ihåg, att genom att du
oupphörligt märker fel hos andra, kritiserar
den enas uppträdande, den andras dräkt och
den tredjes ord, gör du ditt hem till det out-
härdligaste ställe under solen.
GAMMELHERRARNES KOMMERS.
RREF TILL IDUN FRÅN TORA KJELL-
BERG.
>jk TUE HERREN,» försäkrade mig trovärdigt den
\ galonerade portiern, då jag på morgonen hos
T ’ honom förfrågade mig, om damer ägde till-
träde till galleriet under aftonens sAlter-Herren-
kommers» i Frankfurt am Mains Zoologischer Gar-
ten, — >nur Herren!»
Något snopen drog jag mig tillbaka. Hade öf-
verhufvud taget så gärna varit med om en äkta
tysk kommers . .. Och denna hade ju till på köpet
ett särskildt intresse.
Seniorerna bland de inaktiva kårstudenterna,
med statsämbeten och värdigheter oftast öfverho-
pade män, som stiftat en förening till främjande af
det tyska kårstudentskapets intressen, arrangera
nämligen tid efter annan, s. k. »Kommerse Alter
Herren», under hvilka de gemytligt fraternisera med
de yngre kårbröderna, som för tillfället äro deras
gäster. Talrikast besökt är naturligtvis Berliner-
kommersen — sist af öfver 1,000 studenter — men
äfven den i Frankfurt åtnjuter anmärkningsvärd
popularitet.
Men på hemvägen repade jag mod. Det fanns
utan tvifvel en högre instans än den tvärsäkre port-
funktionären. Konsten var blott att i tid få tag
uti vederbörande.
Under middagen med dess förträffliga »Knöpfel-
suppe, Sauerkraut und Speck» och guldgult »For-
ster Jesuitengarten» slogo jag ocly min värd, den
unge, martialiske köpmannen med à la Wilhelm II
käckt uppvriden »Schnurrbart», våra kloka hufvuden
ihop med den kraft och verkan, att jag s/4 8 höll i
riiinwil!
»’H mt-i,
Mutwillig’
f 4M»
BON7.1*
r.-, r; /"
P»;
FRÅN MARSEILLES 2500-ÅRS JUBILEUM: DE GAMMALGREKISKA FARTYGENS ANKOMST TILL HAMNEN.
min hand ett inträdeskort till gallerierna under de
gamla kårstudenternas kommers.
Minuterna syntes mig räknade. Klockan 81/4
skulle festen börja, och jag visste då ej ännu, att
man äfven här i Tyskland har något under vissa
omständigheter så praktiskt som den akademiska
kvarten. Fortare än vanligt flög jag i uniformen,
medan lilla svägerskan i huset, krus- och brushuf-
vudet Tilly, beskäftigt kilade efter en droska. På
slaget 8 satt jag i vagnen, och så bar det af i kar-
rier genom den bländande Kaiserstrasse och det
ändå intensivare upplysta Zeil direkt till Zoologi-
scher Garten.
Ett »Nicht da, gnädige Frau,» räddade mig nere
i Vestibülen från att hufvudstupa rusa in i student-
flocken.
På galleriet voro alla bord redan besatta med till
största delen nnga »Korpsschwester», fagra under
ögonen och i toaletter, som i färgglädje täflade med
lokalens läckra målningar. Den bästa platsen af
alla, midt emot hästskobordet där nere i salen, var
upptagen af en äldre och en yngre dam med en
svärm uppvaktande kavaljerer. Efter ett kort råd-
slag med en förbindlig marskalk slog jag mig ned
framför en, ganska vidsträckta vyer medgifvande,
pelare vid sidan af den äldre damen.
Tvärs öfver salen och parallelt med hästskobor-
det löpte till höger om detta tre, till vänster fyra
lika långa bord, hvarförutom dylika voro placerade
på längden vid de förras nedre ände. Platsen för
de olika kårerna var betecknad genom dessas å
bordskifvan med krita skrifna namn, såsom Palatia,
Bonn, Suevia, München o. s. v.
KÅRSTUDENTERNAS ORDFÖRANDE.
mM
:’..0
Vid häsiskobordets öfre ände presiderade ett
tiotal »Ehrenburschen» af gamla stammen, många
med silfver i hår och skägg, de flesta med friska
och kraftiga ansikten. För öfrigt voro borden tätt
kransade med unga och gamla kårstudenter, hvilkas
hufvudbonader — små skärmlösa guld- och silfver-
broderade, medelst en gummisnodd om nacken
fasthållna »Cerviskappen», lika runda mosaikplattor,
topplufformigt förlängda och framåtböjda »Stürmer»
med flata, diminutiva kullar på stup eller skärm-
mössor af vanlig fason, vallmo- och vinbärsröda,
solrosgula, penséevioletta, förgätmigejblå samt ärt-
och gräsgröna — bildade det bjärtaste färgspel. De
ungas med brokiga silkessnören rikt broderade
»kneipjacken» — exempelvis gröna med rödt och
hvitt samt blå med hvitt och rödt — de innanför
rocken snedt öfver bröstet burna tvåfärgade »Fuchs»-
och trefärgade »Burschen»banden, hedersledamö-
ternas »Ehrenband», de presiderandes breda fler-
färgade axelgehäng samt regementsmusikens granna
uniformer och blanka messingsinstrument ökade
ytterligare den måleriska effekten.
Beställsamme »Kellner» sprungo fram och till-
baka med brickor, lastade med ölglas, hvilkas bern-
stensgula, hvitfradgande innehåll tappats ur de i
salens fyra hörn uppstaplade väldiga ölfaten, som
dånande uppslogos af i hvita förkläden utstyrda
»Küfer».
»Det är min son, som har arrangerat allt det
här,» sade med en af öm stolthet lätt vibrerande
stämma den ståtliga, distinguerade damen vid min
sida. »Där står han och talar med ordföranden —
den där långe, långe med pince-nez.»
Hon häntydde på en högväxt, ljuslett ung man
med stel och korrekt hållning och med ansiktet märkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0709.html
