Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUNS JULNUMMER
«■Hi
GREFVINNAN WACHTMEISTERS SALONG.
jande, när man i rika aristokratiska hem finner intresse för konst,
och man har nog också ganska ofta den glädjen. Intresset för konst
är en tradition, som i många förnäma familjer bevaras sedan äldre
tider — man ville blott önska, att det vore så i alla, ty däri ligger
en vacker uppgift för adeln, som i allmänhet, när den har förmö-
genhet, också därtill har bildningens gåfva.
Ett af de vackraste och gästfriaste hemmen i den stockholmska
>stora världen» är excellensen och grefvinnan Douglas’. Kanske borde
jag hellre skrifva var, då, som bekant, grefve Douglas nu lämnat sin
post som utrikesminister. Men det är så nyss det skett, och minnena
från hemmet vid Blasieholmstorg äro så friska, att bilderna därifrån
ännu väl kunna anses aktuella.
Af grefvinnan har Idun redan en gång för ett par år sedan
meddelat en liten karaktäristik, som framhöll hennes egenskaper af
sann och värdig världsdam, förenade med stor förmåga, godhet och
enkelhet. Vi införa nu äfven våra läsare i grefvinnan
Douglas’ stora salong, där hon en gång i veckan hela
vintern om förmiddagen tog emot sina visiter. Rum-
met är hållet i ljusa färger och prydt af vackra och
gedigna konstföremål.
Det är väl att märka, att man i de aristokra-
tiska hemmen i allmänhet mer än i andra lika för-
mögna eller t. o. m. rikare hem, möter omsorgen om
en konstnärlig anordning, yppande sig genom fin urskilj-
ning vid sammansättningen af färger, genom ögats
sinne för elegans utan stelhet, genom förmågan att
skilja bort och förkasta godtköpssakerna eller dags-
modets oäkta, om också dyra prydnader.
En vacker och mycket modern — jag menar där-
med en icke i någon som helst särskild stil hållen —
salong är öfverhofstallmästaren grefve Gyldenstolpes
och hans grefvinnas, född Nieroth. Vi se den här af-
bildad, full af gamla, vackra saker, på ett synnerligen
smakfullt sätt blandade med alla de små, lätta ting,
som höra vår tid till, fotografier, kuddar, broderier
m. m. samt en ovanlig myckenhet vackra gröna kruk-
växter. Grefvinnan Gyldenstolpe är också känd för sin
smak och arrangeringsförmåga, som, parade med en al-
drig svikande vänlighet och mildhet i omdömet mot
andra, göra henne till en af Stockholmsvärldens mest
bemärkta företeelser och hennes hem till ett af de
angenämaste. *
Från riksmarskalken von Essens och friherrin-
nan Aurore von Essens, född grefvinna Brahe, hem
bjuda vi ock en interiör. Större anspråkslöshet hos
en gammal förnäm dam än hos grefvinnan von Essen
möter man ej ofta — och sannolikt är det också den-
na oändliga enkelhet, som så enhälligt åt henne vun-
nit allas deras sympati, som kommit i hennes närhet.
Vår bild är tagen från salongen, en af de enklaste
af dem vi här fått tillfälle meddela, hållen i mörkare,
diskreta färger och prydd hufvudsakligen af vackra olje-
färgsporträtt, äldre eller modernare, såsom det af riks-
marskalken själf, som vi se på kortväggen i midten.
En utomordentligt vacker bild ger oss öfverce-
remonimästaren friherre Carl Carlsson Bondes och
friherrinnan Sofia Bondes, född Beck-Friis, salong i
ett af de vackraste nybyggda husen vid Strandvägen.
Få hem torde väl också innehålla så fina samlingar
af gamla saker, porslin, mynt, kuriositeter som det
Bondeska, och det är icke mer än en rättvis hyllning
åt detsamma, • när diplomatiens herrar och damer, som
på grund af baron Bondes ställning ofta gästa hans
hus, entusiastiskt uttala sig om hans och friherrinnans
»magnifique installation».
Vi komma nu slutligen till förre statsministern
baron Akerhielms och öfverhofmästarinnan Ebba Åker-
hielms, född grefvinna Gyldenstolpe, hem, ett af de
intressantaste.
Det är ett gammalt hus vid Nybrogatan 11, ett
sådant där slätt, mörkt hus med enkel ingång, bakom
hvars anspråkslösa fasad en förgången tids lysande
aristokrati eller begåfning föredrog att inrymma sitt
hemlif. Huset, som det nu är frågan om, har också
ägts af fru Schröderheim, Gustaf III:s spirituella sam-
tida, och vi se öfver flere af dörrarna i rummen dörr-
stycken, som Sergel skulpterat. Och det ligger ovillkor-
ligen något af gustaviansk fläkt öfver det hemmet — man
känner det, strax man kommer in i den svala, diskreta
förstugan, från hvilken en smal trappa leder upp till
våningen med stora enkla rum, släta, rätt ljusa tapeter
och släta, hvita tak. Och vi behålla samma intryck af värdinnan
själf, af hvilken vi ock meddela ett lika vackert som karaktäristiskt
porträtt. Grefvinnan Åkerhielm har för öfrigt redan 1890 varit pre-
senterad i Iduns spalter, och jag citerar ’nu blott några af de ord,
som då åtföljde hennes bild. »Hon är ett lysande exempel på en
djupt bildad kvinna inom den högsta samhällsklassen, med ett för-
värfvadt rikt mått af kunskaper. Men det goda hufvudet har dock
aldrig förnekat det goda hjärtat.»
Utom det ståtliga stockholmshemmet, från hvars salong vi med-
dela en interiör, besitter friherre Åkerhielm, som kändt, äfven egen-
domen Margrethelund, som sedan början af 1700-talet är i släktens
ägo och gifvit den dess namn (Åkerhielm af Margrethelund), och som
på senaste år fullständigt restaurerats samt tillbyggts med tvänne torn.
Bland ställets dyrbarheter må nämnas den nuvarande ägarens
af Margrethelund svenska och norska samling taflor af samtida mästare.
GREFVINNAN GYLDENSTOLPES SALONG.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
