Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf-Erikson 191
AF qrafwms natt fna« fången,
Iaq hälsar Eber nit fbr sista gängens
Ej stjernor mig forklma
De tecken alt jag måste hädanfaraz
Jag bar dem i min kropp. «
DS jag för dom skall fwara,««
Lät Sweusöners bön mitt försper svara
Jnför den LOVng . «
Qch då mitt öga stärkes-»
Sä minen mig i ro det stoft hwaraf jag tackeöå .
Och waren enigt-!
Sä år Din bana slit·tad!
Mcd tåkfüll blick, på Dino söner lutad,
Dn träder bort och wänder
Dick gråa hufmud om, och återsänder
Dixc folk etst ömt fik-smäll
Till dem ej mej Du lände-is-
Ei deras rop, ej deras strackta hävdes
Fran döden minna Dig.
Men ljudet af de böner
Som Dig wälsignade, af fädek kakdt åk MMX- . ·
Till oß fortplantat fig.
· Ty NT Dig Sweijjkan tänkek
Af helig mörda-cd han sitt hufxvttd stankers
Med Dig« fä wi ej mata
Men, Faber, ewig tro wi, Dig förklaraz ·
Tp Dig tvi söm till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
