Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
vakterskan, skulle ha champagne och dricka den
nyföddes skål. Själf fyllde patron den stora silfver-
pokalen, som påstods ej ha användts sedan Karl
den tolfte gästade Uppbärga och då drack därur,
och gick in till frun. Så sjuk hon var låg hon
dock med herr Gunnar i famnen och läste högt
en tacksägelsebön. »Skål, Wilhelmina», sa” patron,
»och tack! Jag dricker för vår sons lycka och
välgång och för den glädje han kommer att be-
reda 0oss.»
Hon blef skjuten ut genom dörren. Men
innan dess hade hon hört hur han stönat till.
Den natten sof icke fru Holm en blund. Länge
vakade hon inne hos fru Langen-Zieppen, och då
hon kom in till sig, lyddes hon till de tunga ste-
gen, som trampade fram och åter däruppe, den
långa natten ut. I daggryningen vreds låset till
hennes dörr om och en vacker, hvit karlhand
räckte fram en knappt rörd konjaksflaska.
»Se här, mor Holm lilla! Jag har blott tagit
ett par droppar att värma mig med, innan jag nu
beger mig ut.»
»Skall herr Gunnar gå ut?»
»Säg de gamla, att jag till en början begifver
mig till farbror Stråles sanatorium. Sedan få vi se.»
»Litet kaffe först — ack! jag har det snart
färdigt.»
Men han vände sig blott ännu en gång om:
»’Tala om för mamma, att jag icke drack någon
konjak» — och så var han borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
