Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
utsikt för den så länge, för de konstlade medlen
förbisedda naturen, att få intaga sin plats i syskon-
ringen af vetenskaper.
Men för gossen Gunnar var det, när han
första gången läste dessa ord, som om de med
en upplysande blixt genomkorsat hans inre. Ty
när icke glädje och ysterhet och vild odygdslusta
beherrskade honom, var han grubblande och pi-
nade sin omgifning med frågor eller afgaf sin
egen säregna förklaring öfver företeelserna, hvilken
kom de gamle att häpna. Och nu tänkte han:
>Naturen ... där ha vi det! I naturen ligger allt
och när den kränkes, hämnar den sig. Den köres
ständigt af den kortsynte moralisten på porten,
men listar sig lika fullt in genom fönstret igen.
Här ha vi anledningen till att allt går så på tok
i världen.»
Ingenting, menade han, vore så kultiverande
för världens onda lustar som just detta ständiga
undertryckande, hvilket hämnade sig genom an-
litande af smyg- och bakvägar. Allt ondt, hvarom
den unge gossen redan kamratvägen visste godt
besked, frodades i tysthet på dessa bakvägear, tänkte
han. Nej öppna och ärliga vägar ville han låta
sin natur gå, bleka begärelserna i ljuset, om de
blefve för vilda, ej odla dem likt svampar i mörker.
Och denna teori höll han fast vid äfven när han
trädde ut i lifvet, ehuru nödvändigtvis något mo-
difierande den.
Med melankolisk skadeglädje iakttog han hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
