Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
förnuftet tröttnar, åter närma sig fjät för fjät, re-
sande hufvudet ju närmare det kommer själens
midt, där den förnuftets tron står, hvilken det
tydligtvis vill inkräkta.
Jajsdet hade närmat sig mer och mer med
åren, detta, hvars ansikte han ännu icke sett, men
tyckt sig emellanåt skönja i skiftande stämningars
belysning, tills det antagit en misstänkt janus-
dubbelhet i hans medvetande. Det okändas spira
och sköld hade han dock ännu icke skådat, men
snart skulle nog också detta blottas ... hans mot-
ståndskraft blef allt svagare.
Var det för att ytterligare försvaga denna,
som han kommit hem, eller för att stärka den?
Han visste det icke, blott att han drifvits af ett
dunkelt hopp, ett oresonligt, förnuftsvidrigt hopp
att ofvanpå alla irrfärder i fädernehemmet till slut
komma till rätta med sig själf: få bukt med det
nya eller för alltid begrafva det gamla, då en
sammanslagning ej syntes vilja gå för sig.
Förnuft och oppositionslusta, en rasande ana-
lysdrift och vekt njutningsbegär, detta hade utgjort
grundtonerna i hans sammansatta ungdomssjäl.
Nu i mannaåldern ville förruftet vika, njutnings-
begäret sof den rättfärdiges sömn —återstod blott
analys och opposition, men icke heller detta ville
smälta ihop med det nyas fenomenartade väsen:
skira, fagra gestalter, som underligt lockade till
ro från det pinande tankelifvet. Ginge han icke
kräftgång, om han följde dem? Han hade börjat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
