Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
Ja, det var visst rena enfalden, som det där
nya bar i skölden. Och lika mycket den enfald,
som dagligen segerrikt kämpar sig igenom, bygger
kyrkor och ärestoder och drager flockar af fänad
efter sig, som den på hvilken Skriftens ord hän-
tyder — en stor, helig enfald — då den säger:
»Salige äro de enfaldiga, ty dem hörer himmel-
riket till.»
Han suckade till af leda och misstro och mum-
lade ovilligt: »Ja, för de enfaldiga! Sannerligen
ha de icke tagit för sig brorslotten både för detta
och ett kommande lif. Amen.»
Men i det samma stannade han öfverraskad.
Där låg ju redan sjöns hvita snöyta och på andra
stranden sanatoriet, och själf stod han invid gran-
skogens rand, blickande på den välkända taflan
så som man ser på en gammal, kär målning, den
där någon under ens bortovaro roat sig med att,
med några få raska pänseldrag, förändra i en del
enskildtheter.
Björkhagen ner emot sjön hade blifvit gall-
rad, stigen vidgad till väg, stenarna, vid hvilka
Måns brukat förtöja sin båt, öfverbyggda af en
brygga, och där stugan förr skymtade bland björ-
karna, låg nu under moln af hvitpudrade träd-
kronor en liten, mörkfernissad villa med verandor
och hvita tyllgardiner för fönstren.
Han gick undrande närmare. Då fick han
se en liten man stå en bit från villan, sysselsatt
att med kvast och spade varsamt putsa en graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
