Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
man instinktmässigt — att såra den omtyckte
mannen in i hjärtroten.
Dessutom var det detta med fru Stråle, att
hon beherrskade enhvar, som kom i beröring med
henne. Ända in i ålderdomen behöll hon ett
drag af fin, älsklig värdighet, som aldrig svek.
En ståtlig och förnäm uppenbarelse i salongen,
där hon gerna bar sitt hufvud lika högt som
damer, öfver henne i den kinkiga landsortsrang-
ordningen, var hon i fruarnas trängre krets en
viktig person, som visste besked i alla sorts hus-
hållsfrågor. Ett bättre bord än doktorns hade
ingen. I hans hem rådde mönstergill ordning.
Man välkomnades där af den älskvärdaste vär-
dinna, från hvars ansikte, det från hennes ungdoms-
tid brukliga aimabla, lifligt intresserade uttrycket
ej för en minut vek. Och man kom aldrig på
spåren något oegentligt; doktorn glömde ej att
titulera henne Zant, och man hade ej hört fru
Stråle tilltala honom annat än i tonen af skämt-
sam, vänlig hvardaglighet. »Min brorson — min
brorsons hus» o. s. v., aldrig »vi» eller svårt».
Tjänstfolket hade intet att berätta.
Och dock tviflade ingen. Men skenet fick
bestämma umgänget — det goda, stabla skenet
Man öfverlemnade åt de två, att själfva reda sig
bäst de kunde med svårigheterna af ett så farligt
förhållande på tu man hand. Hur det gick —
det var där ingen som visste. Doktorn blef med
åren fåordigare — de små gulbruna ögonen allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
