Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
sig ett porträtt af den aflidna uppmärksamhet.
Det framstälde tanten såsom ung och fager, med
en blick så tjusande glad och frimodig, att
åskådaren sade sig att ägarinnan tydligtvis ännu
ej berörts af en aning om hvad lifvet hade i be-
redskap åt henne. Från de bara axlarne hade
glidit en tunn silkessjal i numera utgången grön
färg, men som mot kjolens gredelina siden blef
en saga om violfägring i vårens ljusgröna ängar.
Blommor voro instuckna i håret och med blom-
mor lekte händerna i skötet och med blommor
och allt hvad lifvet har vackert sysslade nog ock
de unga tankarna.
Doktorn tog fram cigarrer. Sedan han tändt
sin, stälde han sig, sin vana trogen, bredbent med
ryggen mot kakelugnen, hvari glöderna från brasan
ännu svagt glimmade.
»Nå, vi hålla väl på med att synda — »i
skönhet» — öppet och brutalt, »så som naturen
det kräfver», sade han, sedan de talat hit och dit
om v. Langen-Zieppens resa och annat till hands
liggande.
»Nej — jag fick rätt Dårskaperna fingo
solsting och ledo en bråd död.»
»Stadig numera, alltså?»
»’Trött!»
»Lifsleda?»
»Jag lefver inte lifvet numera. Jag är blott
åskådare.»
»J—o! Ingen annan har rätt till att varaåskådare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
