Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Mina Holm hade haft rosenröda kinder —
friherrinnan Mina hade pionröda. Den förra hade
burit en lång gul fläta utefter ryggen — den
senare var omsorgsfullt bränd och friserad, hon
hade fått små nätta mörka ögonbryn, som endast
ett vant öga fann att penseln haft att göra med
— munnen log, log gladare än någonsin, men de
grumliga ansiktslinjerna voro nu mera feta än
mjuka. ”Toiletten var nästan för extravagant för
den icke allenast tillfälliga korpulensen — dyrbar
och chique med oroliga färger.
De sågo pratande om ditt och datt pröfvande
på hvarandra med löje i blickarna, tills friherrin-
nan utbrast i skratt, hvari v. Langen-Zieppen in-
stämde med sitt trötta småleende. Omedvetet
njöt hon af att kunna taga emot Gunnar i sitt
eget förnäma hem och såsom en dam af värld,
medan det föreföll honom som om anledningen till
de senaste dagarnes särskildta förstämning fjär-
made och upplöste sig alltsom han iakttog denna
gamla och dock nya bekantskap.
»Du Gunnar, hvad mor skall vara glad öfver
att du är hemma igen! Nu stannar du väl?»
»Nej, nu drager jag nog bort för alltid —
med krossadt hjärta! Jag kom ju hem endast
i tanke att fria till dig, Mina.»
»Asch, så han pratar!»
»Säg, om jag kommit i tid, hade du tagit
mig då?»
» Vet inte», svarade hon förbryllad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
