Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
jag inbillade mig, att hon fann ett särskildt nöje
i att trampa på den. Du kan icke tro så ledsamt
det var — uppträden och bråk. Så en kall vin-
terdag för fyra år sedan var hon försvunnen. Ett
bref till Göran upplyste endast om, att hon hä-
danefter ville förtjäna sitt bröd själf».
»En duktig tös, din riksgudinna, om hon höll
ord», inföll han.
»Ja, det har hon gjort. Göran har nu i nå-
gon mån ändrat tanke om henne, men han säger
att hon skulle aldrig ha tagit detta steg, om hon
icke helt borgerligt blifvit uppfostrad till arbete
och lärt sig akta och värdera arbetet och allt så-
dant där, du förstår. Men jag är ofta mycket
orolig för henne. Herre Gud, det är i alla fall
något att vara rik och förnäm mot att själf och
ensam i världen förtjäna sitt uppehälle. Oftast blir
jag helt hjärtängslig, när jag tänker mig, att hon
kanske sliter ondt, medan jag fråssar i öfverflöd.>
»Ja, det är betänkligt».
»Ja, är det inte! Göran vill aldrig hålla med
mig. Men ack, jag önskar, hon ville komma till-
baka och att vi kunde samsas. På mig själf litar
jag nu. Och antagligen har hon också blifvit
förståndigare och ler nu åt våra fordna tvister.
Jag har skrifvit några gånger och fått vänliga
svar. Ack, det gör mig så ondt om henne —
hon har det rätt otrefligt där hon är.»
, För all del icke tårar! Jag får en förtviflad
lust att kyssa fruntimmer som gråta, skall du veta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
