Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
» Men riksgudinnan har ändå styfvare karaktär.»
»Ack, Gunnar, om du för en gångs skull
ville vara riktigt stadig och tänka på mitt
förslag. Bry dig inte om mig — jag är ju i
alla fall förlorad för dig», tillade hon lågt och
såg sorgset upp på honom med sin trohjärtade
gråblå blick.
Han bet sig i läppen, kysste hennes något
breda, hvitfeta hand och hastade ned för trapporna.
Fatalt! Det där godtrogna draget hos henne
och mycket, mycket annat också, hade han under
de gångna åren hunnit glömma bort.
Och nu till Melitta. Ty gifta sig skulle han
— försöka hvad som helst, hellre än att tillbaka-
sjunka i grubbel och missmod.
Kvälltimmarna fördref han med att ströfva
omkring på gatorna, tittande in på restauran-
terna här och hvar, längtande efter ett ansikte,
som skulle klarna upp vid hans åsyn. Men det
vardt endast förvåning af, när han stötte på en
bekant.
> Mademoiselle Blanche» läste han på en affisch
och upplystes om att hon var en stjärna på varieté-
himmeln. Men han stannade icke för att se henne.
Sjuk till lynnet, vandrade han genom gatorna
hem till hotellet igen, längtande ifrån alltihop
till landsbygdens kyliga ro och milda blidvin-
terskönhet. Kafémusiken hade pinat hans upp-
rifna nerver, och det elektriska ljuset skurit i de
missnöjda ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
