Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Alla skrattade, och fru Hasselkrona utbrast:
»Men Benedikta då!»
»Ja, det hjälps icke — det är roligt. Och
jag skulle hällre dö än bli nunna. Det enda som
är bra med nunnorna är att de slippa tänka —
klosterreglerna ha redan gjort undan det besvä-
ret för dem.»
»Fröken tror då hällre förste bäste, än be-
svärade sig med en smula undersökning?»
»Om jag älskar honom — ja. Man behöfver
ju förresten tro så litet, endast veta det man ser
och lita på sin känsla förresten.»
»Hm! Om man nu ingen känsla har då för
öfversinnliga ting — jag förmodar fröken menar
öfversinnliga ting?»
»Ingen känsla! Det är omöjligt. Så skön
som världen är!»
»Så full af god mat och kurtis.»
»Ack, isynnerhet sommartiden, när luften dall-
rar af solhetta och luktar af ros och nejlika och
buskarne rodna af svällande röda bärklasar och
frukten mognar uppe i träden — då är det här-
ligt att lefva. Jag skulle vilja krama hela värl-
den af förtjusning -— göra piruetter och språng
som en lammunge. Men ack, jag har ingen att
leka och rasa med då — Melitta är så stadig.
Jag brukar ta min stora docka och linda med
blomsterkransar, och så sliter jag bärklasarna
af buskarna och kramar öfver det dumma kräket,
för det är så roligt att se hur saften rinner röd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
