Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
stående, så visste v. Langen-Zieppen, olustig, ej
häller åt hvad håll han ville — stanna eller fara
och så blef han då där han var.
Tiden gick ganska fort i de älskvärda frun-
timmernas sällskap. En stund tillbragtes också
inne på majorens rum efter maten, då herrarne
rökte och språkade om ortens angelägenheter.
Till sist förde majoren samtalet på ett vattenfall,
som han vore betänkt på att i en snar framtid
använda som drifkraft till ett industrielt företag
— han visste blott ej rätt, hvart det hörde. Gamla
handlingar, som han studerat, gåfvo ej klara be-
sked. Prosten trodde att fallen hörde kronan till,
men inspektoren på Uppbärga, att de hörde dit,
till Uppbärga. Att det var kungsådra, utgjorde
väl intet hinder för fabriks byggande? Borde man
icke skaffa sig klarhet i saken? Jo, det tyckte v.
Langen-Zieppen att man borde. Han lofvade att ur
Uppbärga arkiv framleta de nödiga handlingarne.
Melitta spelade i skymningen. Men här var
v. Langen-Zieppens kräsna natur kinkigare än nå-
gonsin. Han förstämdes — hon var nog skicklig.
Men han tänkte att musikens genius väl aldrig
skulle uppenbara sig för den lilla vackra, lifliga
och trägna Melitta.
Efter denna första visit kom umgänget flitigt
i gång, och så var han utan återvändo samtidigt
midt uppe i ortens sällskapslif — bättre finnande
sig däri än han vågat tro. v. Langen-Zieppens
med fyra döttrar hade förr spelat stor roll där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
