Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
aldrig varit. Vild och obändig, men icke usel —
galen och stormande, men simpla vägar hade han
aldrig beträdt. Han hade aldrig gått en bakgata
till en kvinna; de som bodde där skulle han, om
han kunnat, velat sopa bort ur världen, så som
man sopar ihop orenlighet och bränner för att
döda giftet däri.
För flickan eller den unga hustru, som sof
där i hans stol, vid hans tillfälliga härd, kände
han stundens nyckfulla, men också den särskildta
omständighetens betagande intresse. Hvad kom
det honom vid, hvem hon var. Tiden hade varit
honom lång, och tyngre än någonsin hade ensam-
hetskänslan i hans tillvaro fallit öfver honom;
tommare än tillförene hade han funnit sin famn,
ödsligare sin härd, men så uppträdde den blinda
slumpen på skådebanan och förde vid sin arm
det felande: kvinnan. Nu kunde han leka kärleks-
lycka. Leka! Ja, ty alltjämt höll han kärlek
strängt taget ej för annat än en diktens vackraste
lögn. Något som genialiska andar tänkt sig, tills
de trott sig känna, och så inspirerade diktat sånger
och poem därom — starkt lysande bloss,hvarifrån
det regnat gnistor öfver världen, som här och
hvar och alltid ställa till ömkliga eldsvådor i
hjärtan och sinnen. För alla de gnistor, som
tuttat på för honom — förr!
Elden i kakelugnen flammar plötsligt upp
och belyser nu med varmt ljus slumrerskan i
stolen — ett ögonblick, så ligger hon i halfskugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
