Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
hon också ligga i E. öfver natten hellre än att
fortsätta med snälltåget söderifrån. Hon for nog
allra först upp till Stockholm. Om hon fore ensam!
Han raskade på med sina packningsbestyr. Öfverst
lades Melittas armband. Ja, egentligen passade
icke briljanter för Melitta, han misstänkte att hon
icke skulle kunna låta bli att göra små rörelser,
beräknade att draga uppmärksamheten på det
smycke hon bar. Juveler skulle anstå mademoi-
selle Blanches slanka, förnäma skepnad. Ah, om
han finge ösa öfver henne med fulla händer af de
glittrande stenarna, så att groparna i kinderna
blefvo så djupa de kunde bli — det vore en här-
lig syn. Om — men han hejdade tanken. Hvad
ville han väl! Ställa sig på nivå med skolgos-
sarna från igår. Var då gamle Adam ännu icke
död i honom?
Men om ändå — om han skulle låta Melitta
vara så länge och i stället tillbringa julen i Stock-
holm — hos Mina. Melitta kunde sårad draga
sig tillbaka, men det funnes nog många Melittor
i världen. Ännu var han fri — härligt fri. Och
ändtligen vinkade ett tillfälle till förströelse —
han vore dum, om han icke grepe det i flykten,
han som på åratal icke åstundat något, icke haft
en önskan — hvars vilja dåsat i olust så länge.
Men nu visste han, hvad han ville — han
ville till en början icke släppa denna mademoi-
selle . Blanche ur sikte Han ville det icke. Det
var med en sprittning af friskt mod, han sade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
