Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Hon hade kommit till A. denna dags morgon,
gjort en afstickning dit på resa från Köpenhamn
till Stockholm, dit hon beräknat inträffa på själfva
julaftonen — storartad öfverraskning för morbror
Göran och Mina. I A. skulle hon ha hälsat på
sin »dadda». Men till hennes djupa bestörtning hade
influensa och lunginflammation bortryckt den gamla
en vecka förut. Hon hade icke blifvit underrät-
tad om dödsfallet — naturligtvis! »Dadda» hade
dött ensam på hospitalet. Hon egde inga anhö-
riga, som hade kunnat underrätta Märta — gulle-
barnet, som dessutom ej tillskrifvit sin gamla skö-
terska på så länge.
Huru bittert Märta nu ångrade denna sin för-
summelse! Hennes reskassa var förfärande klen.
Fruktande flera missöden, vågade hon icke skingra
på den lilla summan genom att taga in någonstans,
utan gick ute på gatorna hela dagen i väntan på det
kvälltåg, hvarmed hon kunde fortsätta sin resa.
Åh, hvad hon var sorgsen för stackars gamla
»dadda!» Sist hon var i A. hade hon haft det så godt
och vänt i gummans lilla snygga vindsrum med
sin blomprakt i det utbyggda takfönstret.
Hon drack kaffe i ett konditori, men blef
icke mätt. Hon frös — snön började bli rent
öfverväldigande, tröttheten också. ”Tillsist föreföll
det hennes uppjagade fantasi, som om man be-
gynte uppmärksamma hennes allt tröttare gång,
upp och ned för småstadens gator. Hon valde då
den aflägsnaste gatan, med baksidan af ett enda stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
