Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Han iakttog henne med alltjämt växande
intresse, medan de superade i matsalen på nedra
botten i hotellet. De voro nästan ensamma.
Fotogenlamporna lyste hemtrefligt, fönstren voro
fyllda af landtliga krukväxter, rummets väggar
ljusgröna — gardinerna mörkröda med bollfransar.
Mademoiselle Blanche hade återfått sitt goda
lynne och visade sig i hvarje tum vara damen af
värld — la grande dame. Antingen var hon det
eller spelte hon rollen utmärkt. Hvilketdera angick
honom ej — åter sade han sig det. Hon bedömde
den claret, han fann för godt inskränka sig till,
med urskillning och gycklade öfver den landtliga
serveringen fint, behagligt utan spår af demi-
mondesybaritism.
Tiden gick fort. Då de skulle till att bryta
upp, gaf han uppasserskan order om rum för
natten.
Mademoiselle Blanche såg förvånad ut.
»Ni talar en utmärkt god svenska, monsiur
Noir.»
>»Kan ni bedömma detta — är ni då icke
fransyska? Jag tänkte —>»
»Ja, min franska är icke dålig — måtte icke
vara det, då ni, en inföding, kunde taga mig
för en landsmaninna. Nå, jag har naturligtvis
vant 4 ert Paris, men det är au redan länge
sedam>, tillade hon tankfullt.
»Alltså är ni svenskal»
» Javisst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
