Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
»Frun — eller fröken kanske det är? — ska’
resa igen med tåg i morgon bittida?»
»Ja — väck mig för all del i tid.>
»Men si, det blir kanske snöhinder.»
Snöhinder! Det gaf honom åtskilligt att
tänka på Han gick till sängs, men låg länge
vaken, stirrade ut i mörkret, lyssnade till stormen
och öfvervägde möjligheter — tills han beslöt att
intet beslut fatta. Ögonblickens ingifvelser skulle
få råda. Gå blindvis på, det var hvad han ville.
Hvarthän det förde — det blefve en senare fråga,
som det ej var att lägga allt för stor vikt vid. —
Uppe på den trädlösa höjden, där stormen
rasade med full styrka, satt under tiden i ett det
lilla husets rum mademoiselle Blanche — alias
riksgrefvinnan Märta Kronsköld.
Det är tyst, alla sofva i huset, hennes ljus är
det enda, som skär sig genom den snötjocka luf-
ten utanför fönstret, för att dock snart förlora sig
i det tjutande, dånande mörkret bortom den igen-
yrda trädgårdstäppan.
Hon har långsamt börjat kläda af sig men
förlorar sig för långa stunder i ett tankfullt stir-
rande in i de två ljuslågorna på byrån, liksom
hypnotiserad till sällare medvetande, till mild ro
och en ljusare syn på tillvaron af de små lågor-
nas, mörker och köld dödande ljuskrets — allde-
les som den sagans lilla flicka, som en gång satt och
frös ihjäl i ett gathörn, medan en enda tändstic-
kas låga lyste henne rätt in i evighetens härlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
