Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
af lifsmod och håg att pröfva sina krafter på annat
än denna fatala mönsterritning från morgon till
kväll.
Det är ovisst hvarthän detta till sist kunnat
leda, hade icke just nu vänliga bref från Mina
kommit emellan. Mina var tydligen ångerfull —-
Märta var det ock, något litet. Sinnet hade
runnit utför hos båda, det förflutna höll på att
omgifvas af glömskans försonande dager. Mina,
uppmuntrad, blef allt genomskinligare i sin önskan
att Märta skulle komma tillbaka — Märtas lust
att bryta sig ut ur det närvarande allt mera
pockande.
Om där bara icke varit den förargliga frågan:
hvarifrån få respängar? Att skrifva och meddela
Mina detta bekymmer föll henne icke in. Hon
hade ju skilts från morbroderns med stora ord om
att hädanefter hjälpa sig själf Men Minas bref
blefvo allt enträgnare — »hon skulle snart få en
liten till, tänk om något hände henne, hvilken
välsignelse om då Märta vore hos de kära, hon
måste lämna efter sig». Märta rördes, men kassan
förblef lika tom. Så bra annars, om hon kunnat
resa nu, när julen tillstundade — julen, förso-
ningeus och öfverraskningarnas högtid. Ja, då
borde hon plötsligt ha stått midt ibland dem,
oväntad, för att riktigt göra sig viss om in-
trycket.
Hon ämnade visst icke stanna där för längre
tid, endast tills det var öfver för Mina. Sedan –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
