Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
het födda indolens gentemot lifvets små händelser
och äfven en liten del medfödd aristokratisk hög-
dragenhet kunde i alla fall ej smälta ihop med
deras bakom en kruserlig yta dolda vulgära ofin-
het och i hvardagslifvet bjärt framträdande kälk-
borgerliga löjlighet.
Fröken Bine var nu lika liten och skinn-
torr som fröken Sidsel, men ej så luftig, ej så
prydlig, utan tyngre och kantigare i sina slankiga
kjolar, hvilka ej pöstes ut af någon krinolin.
Snäsig och grälsjuk fnurrade hon ut och in,
dagen lång, mellan butiken och den lilla våningen
där bakom, med något af rifjern snokande upp
oordningar lite hvarstans. Men Märta fann henne
i alla fall icke så obehaglig som fröken Agde, en
fet, pratsjuk, halfgammal flicka med vågigt mörkt
hår och små svarta kisiga ögon. Och så fröken
Agde kunde skratta! Skratta såsom endast den
oberörde — den som lefver sig igenom lifvet från
det ena målet mat till det andra. Och hvilket oskönt
skratt sedan! Däst, med små pipiga biljud, bör-
jande på de tjocka läpparna och försvinnandei den
rymliga magen, som af anfallet drog sig kramp-
aktigt uppåt.
Kom någon gång en manlig kund in i boden
var fröken Agde själfskrifven att betjäna honom,
men då vände den granntyckta Märta bort ögonen
och stack i smyg fingrarna i öronen, för då blef
fröken Agde grotesk. Skrattsalva på skrattsalva!
En guppande mage — en fet tunga som i sin
pladdrande ifver blottar sig alltför mycket —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
