Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
barn gråta i rummet bredvid. Hon satte sig yrva-
ken upp, och öfverraskade sig med att plötsligt
undra: »Hvarför förde han mig in på sitt rum,
svag och viljelös som jag var, och — en bakväg!
Hvarför ledde han mig icke hellre in till uppas-
serskorna eller bad värdens ta hand om mig?»
Hon blef sittande upprätt i sängen, undrande
och spörjande minnet. Hon hade begagnat sig
af sin ställning af utkastad i världen, till att
beskåda den med öppna ögon, till att med ett fint
förnimmande öra lyssna till låten och olåten däri-
från. Hon hade väl förblifvit oberörd af hvad
hon iakttagit, men hennes urskillningsförmåga hade
härunder blifvit skärpt. Och där den tröt tog
intuitionen vid och vägledde henne säkert. Detta
allt gjorde att hon begrep, att denne distingue-
rade fransman ej haft något simpelt i syfte vid
sitt beteende. Men hvad — hvad?
Var han alltid sådan eller hade han för till-
fället varit vid en något förryckt stämning? Kan-
ske hade han när allt kom omkring sitt eget indi-
viduella sätt gent emot kvinnor.
M:lle Blanches hvita tänder glittrade till i mörk-
ret. Då skulle hon visa honom att hon också hade
sitt eget individuella sätt emot män. Hon drog
täcket öfver axlarna och kröp ned igen, ty nu var
det tyst i rummet bredvid, modern hade vyssjat
den lille till ro.
I morgon skulle de träffas igen. Det kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
