Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annans hufvud i sitt knä — hade det också så
fula röda lockar som mannens därute. Hårprakten
tyngde, hårnålarna plockades ur — så, det lättade.
Hu! det var kallt. Alla dessa brasor förmådde
ändå inte hålla ute vintern, som stormen smusslade
in genom mikroskopiska otätheter i väggar och
tak. Hon höll upp de frusna händerna framför
brasvärmen och stirrade på hur flammorna färgade
ytterkonturerna af de smala hvita fingrarne rosen-
röda.
»Icke är jag så mätt och icke varm>, tänkte
hon, »ensam och öfvergifven är jag ock.»
Hon log. Men då i detsamma en kyrkklocka,
nu och då afbruten af stormen, började ringa in
julen, dog leendet bort och vemodet tog öfver-
hand. Sorgset och oförtrutet gick klockan på,
med något af religiöst saktmod i sitt nit att göra
sig hörd, trots ovädret, som rasade; oförtrutet
kommo sorgsna tankar i Märtas sinne med en
kufvads saktmod, men också ödmjuka efterhäng-
senhet. Uttröttad gaf hon vika. Hållningen blef
alltmera slapp, kinden blekare och blicken tårad.
Då knackade det på dörren. ”Troende det
vara värdinnan, ropade hon ett olustigt: »stig in!»
»Ah — monsieur Noir!» |
Hon sprang häftigt upp. Hon hade tänkt på |
|
|
138
längtan att ha ett knä att luta det i eller en
honom några gånger förut i dag. Han såg icke
nedslagen ut, tvärtom ganska uppspelt. Han hade
frisk färg efter blåsten därute och det var något
ENNSRRPRR ENE EI RR ISRN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
