Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
nom se den skärande tomheten bakom sångens
innästlande skönhet — samma lifvets gränslösa
ironi, som gjorde att denna varietédiva, hvars vä-
gar tvifvelsutan oftare korsat rännstenar än kon-
stens heliga stig, dock satt inne med ett naturbarns
äkta friskhet i känsla på samma gång som otve-
tydiga konstanlag.
Ah! han trodde sig plötsligt förstå. Hon bröt
så fullständigt med ett förflutet för att på en
högre nivå kunna göra sin talang och personlig-
het gällande. Operan? Nej, härtill torde dock
rösten vara för svag. Operetten, då? Med denna
innerlighet och skärhet i tonen! Åter vardt han
förbryllad tills han hastigt kom till sig själf igen.
Bort med allt eftersinnande, var det ju! Stunden
finge vara allt — så länge.
De knäckte nötter vid julbordet och ehuru
det med hennes musik kommit en fin ton af nå-
got djupare emellan dem, uppstod dock ingen
förlägen lucka i det lättflytande samspråket. De
till och med till sist vågade skämta öfver sin sär-
egna julafton och häntyda på föregående jular.
Efter supén slocknad julgran, men i dess
ställe kaffe, fåtöljer och en stämning, som inbjöd
till tankeutbyte.
»För julaftons skull», sade hon, då hon mot-
tog den kaffekopp, han serverade henne. »An-
nars är min princip: aldrig kaffe om kvällen.»
Hittills, tyckte han, hade hon spelat sin roll
utmärkt; nu öfverdref hon den något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
