Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
små, trillande pärlor, somliga knappt synliga för
blotta ögat. Så där oförnuftigt måtte visst också
underguden ha förfarit med den sats Guds godhet,
han en gång fick för sitt verk. Ojämt fördelad har
den blifvit spridd ut öfver all världen i glänsande
tunga, stora och små pärlor, så oroliga och
ostadiga emedan de fåvitskt blifvit skilda ifrån
hvarandra. De sjunka och sjunka vid människo-
hjärtats köld, men stiga vid dess värme — allt-
jämt uppåt tills de i tidernas fullbordan åter för-
enas till en enda, tung glittrande våg, hvilken
lik en gördel skyddande omsluter det sista resul-
tatet: fullkomligheten.»
»Det är åtminstone en vacker definition.»
»Och nu, monsieur Noir, ha vi haft vår jul-
afton. Vi ha haft julträd, Ave Maria och religion.
Om ni i en framtid blickar tillbaka, så kom ihåg
att det var jag — kvinnan som ni plockade upp
ifrån gatan — som talade om Gud med er. Låt
icke minnet växla konturer.»
Han hade icke ett ord till svar på detta.
Egendomligt främmande emellan dem klang också
den allvarliga svenska, hon vid sitt sista yttrande
plötsligt begagnade sig af, ofvanpå deras förra
lätta franska. Något gled undan med det kling-
ande maskeradspråket. Hon kände det äfven, ty
hon tillade skyndsamt på franska igen, att det
nu var tid tänka på uppbrott.
Det var mörkt ute. Inga julstjärnor syntes
för snötunga moln och alla julljus och granar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
