Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=59
lika hänggranar hindrat snön att samla sig i
drifvor. Han behöfde icke längre ha sin uppmärk-
samhet så uteslutande fäst på att hålla släden på
rätt med och icke häller ville han kosta för mycken
energi på »bondkamparna.»
»Ni fryser icke?»
» Nej.»
Han betraktade henne på sitt ihärdiga vis
ifrån sidan och Märta blef i en hast mycket tal-
för. Men han satt tyst, fattad af en barbarisk
tanke — en ursinnig lust att klatscha på hästarne,
snedda öfver sjöarne hem till Uppbärga och där
sätta ned sin bortröfvade sköna i mors sidenblom-
miga länstol ... för att se hur hon skulle taga
sig ut där. Om Uppbärga haft tornkamrar! Men
i det stället hade det fru Holm och nittonde sek-
lets alla betingelser och förbindelser med den
yttre världen.
Men det sedan, som gafs här som alltid, var
han omsider besluten att taga vara på.
Samtalet afstannade igen, trots Märtas hjälte-
modiga försök att hålla det vid makt. Det blef
så underligt tyst. Endast hästarnes anspråkslösa
bjällra klöf stillheten liksom med ett mjukt snitt,
lullande i öronen i vek entonighet, som blott
afbröts när emellanåt en tung snöklump lossnade
från någon gran därinne i skogsdjupet och dun-
sade i marken. Öfver det stycke gulgrå himmel,
som syntes, irrade oroligt en flock tunna moln,
icke olika trasiga skynken, som varit knyten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
