Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
tadt behandlade henne därefter? Eller började hon
bli varm af äfventyret — het som han själf, icke
seende sig god att komma ur det så lättvindigt
som kanske beräknats? Hon var i hans våld och
om det blefve för hett för dem ;. .
Han förde henne efter slutad middag in i
den lilla landtliga salongen, där, såsom dagen
förut, kaffe och brasa, blomdoft och en enda med
röd skärm försedd stämningslampa väntade dem.
»’Tag nu af masken! Jag menar tiden är inne.»
Hon skiftade färg och reste sig till hälften
upp liksom för att fly undan. Men nej, det måste
ske, nu var nog den nyktra uppgörelsens stund
inne — det kunde icke gå längre. Hon kände
det af den allt högljuddare maningen ur sitt inre
— såg det af hans blick, som icke gaf pardon.
Hvad uttryck skulle den väl få, då hon ramsade
upp namn och titel och dessa ställdes ihop med
hennes beteende — med alla dessa yttre, afsky-
värda omständigheter? ”Trasgrefvinnan ute på
äfventyr!
Hon sjönk tillbaka i sin fåtölj och groparna
kommo resigneradt fram.
»Ni vill veta namn — förhållanden! Jag skulle
sagt det förlängesen, men denna rysliga titel!
Den är allt — jag ingenting. Den är det vid-
underliga pappersdrakhufvudet, som bestämmer
kosan — jag den lilla obetydliga kroppen, som
får vingla med, hvart det bär. Därföre förstår ni,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
