Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
»Men besinna, till en ungkarl! Nej, jag skulle
aldrig förlåta mig detta efteråt.»
>Kom då så gå vi ned. Pappa och Bene-
dikta och sanatoriedoktorerna äro också här. Vi
ha sagt till om kaffe och glögg på ett enskildt
rum. Ingen anar att ni är här — ingen gjorde
det utom jag, och slädpartiet hit var 227! påhitt.»
Han kunde haft lust att säga henne något
brutalt och ohöfligt för »påhittet.» I den ömk-
liga rollen af mannen emellan tvänne kvinnor,
rasade han invärtes, men lyckades beherska sig.
Han följde med henne, kännande lättnad för hvart
steg som aflägsnade dem ifrån 37—38. Senare
finge han ursäkta sig hos mademoiselle Blanche.
Märta hörde deras röster småningom dö bort.
Hon reste sig långsamt upp, så plågad af det
som förefallit, att hon nästan kände det fysiskt.
Bort — aldrig möta denne man igen, om det
stode i hennes makt att undvika det. Gud vare-
lof, det gjorde så, tack vare denna obegripliga
motvilja att yppa hvem hon var, som gjorde, att
hon ännu var honom okänd och namnlös. Slum-
pen kunde väl åter sammanföra dem, men hon
skulle vara på sin vakt hädanefter. Det blefve
lätt då hon kände hvem han var, men han omöj-
ligt kunde ha ens en gissning beträffande henne.
Försökståget borde snart vara här. De hade
fått veta, att det skulle medföra passagerarevagnar,
men öfverenskommit att dock vänta till dagen
därpå. Det hade varit för ett par timmar sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
