Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TI
igen skulle hon visa honom hur pass han segrat.
Mera snö — hon var färdig att skrika högt till.
Han hade i alla fall segrat. Hon, så stolt i kän-
slan, att hon stod öfver vanliga kvinnor, och att
hon genom den där oskuldshvita dumheten, då
hon först trott sig älska, vore försäkrad för vidare
misstag — hon stod i alla fall på nivå med denna
Melitta, med Mina och hela raden af outvecklade,
osjälfständiga kvinnor, hvilka han beherskat.
Ett ögonblick hade hon varit frestad att gå
in till dem, yppa för honom hvem hon var och
tvinga honom att presentera sig för de andra,
stolt i medvetandet, att hon ägde intet att förebrå
sig, om än pryderiet och världens vanliga simpla
vis att dra slutsatser kunde stämpla henne för
dessa dagars skenbart mycket förtroliga umgänge
med honom.
Men nej! Hon kände att hon just nu icke
vågade lita på sin själfbeherskning till att bemöta
denne herr v. Langen-Zieppen med den förakt-
fulla köld, som han förtjänade. Hon fruktade
hans öfverlägsenhet i det sinnestillstånd, hvari
hon befann sig. Han hade alla fördelar på hand
och nog skulle han veta att hänsynslöst begagna
sig däraf. Hon kände honom för väl för att
kunna vänta misskund af honom. Mina hade ju
haft så mycket att berätta om denna sin ungdoms-
väns tygellöshet och äfven dadda, som, medan hon
vistades hos henne, gärna fördrifvit tiden med skval-
lerhistorier, men först och sist om den galne herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
