Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
hang med de omtvistade fallen, men en instinktiv
ovilja kom honom att stå emot majorens öfver-
talningar. Han ville ju just förarga alla dessa
människor ifrån sig.
Majoren var också ond, när de ändtligen gingo
ned igen och han manade genast vresigt till upp-
brott. Ännu några få minuter måste dock v. Lan-
gen-Zieppen utstå Melittas flickaktigt närgångna
frågor, så körde slädarne fram.
De unga flickorna yrkade på att han skulle
följa med. »Mamma skulle bli så glad» menade
Melitta. »Vi skola tända granen och ni skall till-
bringa en treflig familjeafton ofvanpå hotellifvet »
»Vi ha haft gran och Ave Maria och samtal
om Gud.»
Dessa ord runno honom i minnet, och han
sade i mycket bestämd ton »nej» till Melittas för-
slag. Tåg till Stockholm kunde nu väntas när
som helst, och han måste stanna där han var för
att invänta det, sade han.
Melitta var på väg att be och öfveriladt varna,
men teg, inseende att stunden ej var hennes. Hon
hade väntat sig så mycket nöje af denna hemfärd,
men det uteblef alldeles. Månskenet hade man
missräknat sig på, himlen var åter täckt af moln,
kölden tog i och kom isen att smälla och braka
invid stränderna, där slädarne körde ned kyrk-
vägen. I skogarna lyste snöns hvithet ödsligt
igenom mörkret. Hon var nära att gråta af harm
och fruktan öfver att ha måst lemna honom ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
