Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Likt en sömnvandrare dref han omkring på
gatorna utan mål. »Om jag visste ... om jag
visste», gnisslade han mellan de sammanbitna
tänderna. Upptäckten, att den unga kvinna, som
alltjämt så envist sysselsatte hans tankar, ej var
varietédivan, ref ned allt, det han murat upp
omkring sig af undanflykter från hvad som dju-
past och innerligast rörde sig inom honom. Nu
öppnade sig vidder för känsla och tanke, inför hvilka
han hisnade. Men sedan han hunnit göra sig för-
trogen därmed, såg han klart; han visste nu, att han
hela tiden hårdnackadt bjudit till att bedraga sig
själf med föreställningen att hon var mille Blanche,
för att hindra sig själf från en lidelse, för hvars
ovissa följder han bäfvat tillbaka. Deras sista
samtal och Melittas ingripande hade visat hur
stark denna lidelse varit, så länge han lät stäm-
man, som hviskade inom honom, att hon var för-
mer än alla andra kvinnor, få gehör. Han hade
för att värja sig däremot klibbat m:lle Blanches
meritlista på denna okända unga dam, medan på
det tystaste djupet af hans medvetande hennes
rätta orlofssedel skrifvits, sida efter sida för att nu,
fullskrifven vid denna nyvunna yttre bekräftelse
— icke på hvem hon var, men på hvem hon zicke
var — förkrossa honom.
Nu gällde det att till hvarje pris återfinna
henne. Men han begrep nu också, att hon måtte
ha igensopat hvarje spår efter sig, och detta
bekräftades vid de undersökningar han företog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
