Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
vifvorna i det unga gräset. Och när rhododen-
dron började glöda på terasserna, gick hon såsom
den höga, oklanderliga världsdamen med honom i
kvällsolens gull, upp och ned invid blomprakten.
Men drefs han af sin oro att sträcka ut till van-
dring på den aflägsna heden med sin skärande
ljufhet, då var det den allvarsamma och bleka
lilla mademoiselle Blanche, som i sliten svart kläd-
ning, trött och misshandlad af ödet, vandrade vid
hans sida i ljungen, medan vinden ref och slet i
molnen uppöfver dem, tills dagern släpptes fram
i sneda, smala strimmor öfver mon.
Han blef henne icke kvitt — och han ville
det till sist icke heller.
Så närmade sig tiden, då Mina och barnen
skulle komma. Men nu föreföll honom detta
besök, hvaraf han för kort tid sedan väntat sig
förströelse, i hög grad oangenämt. Bullrande barn-
röster skulle skrämma honom ur de ljufva dröm-
marna, och så den beskedliga Mina på alla de
soffor — i de stolar på balkonger och under tält-
tak, där han i sina djärfvaste föreställningar sett en
annan herskarinna. Ingenstans skulle han få vara i
ro med allt det sönderslitande och berusande, som
för närvarande beherskade honom. Han beslöt där-
före att resa bort, tills han kunde återkomma
och finna Uppbärga i sin präktiga stillhet igen.
Han gick för att meddela d:r Stråle sitt
beslut.
Sanatoriet låg i eftermiddagsstillhet och dess-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
