Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
väggarna och en mängd tidningar och tidskrifter
på borden, intresse. De portliknande dörrarna
stodo öppna utåt gårdsplanen, släppande in sol-
ljus och ett mildt sus från den omgifvande skogen.
Jämte doktorn voro hans båda yngre biträden
därinne. v. Langen-Zieppen hälsade kort, ty han
tyckte illa om båda två de unga herrarne och
hade dessutom väntat sig att finna sin gamle vän
ensam, för att få språka ogeneradt med honom,
såsom de hade för vana. Det var så litet som nu
förtiden behöfdes för att sätta honom ur humör;
de båda herrarnes närvaro hade förmågan att irri-
tera honom öfver måttan. Han slog sig ned i
ett soffhörn och molteg — lämnande åt de andra
att fortsätta sin läkarediskussion om de ville eller
icke. Men de afbröto den tvärt, då han kom in.
D:r Wilke gäspade, han var redan trött åt
den. Liten och spänslig, med kal hjässa och
obehagligt utstående ögon, gjorde han intet godt
intryck. Han sades ha lefvat fort undan, urspårat
och som ett sista försök kommit till sanatoriet —
»dit inga unga förmågor gärna söka sig — ni
förstår! Sanatoriet har ännu icke erkänts af hela
kåren och man ställer sig ju icke gärna som
opponent genast vid inträdet på sin bana i lifvet.
Och äldre, som redan ha anseende, sadla naturligt-
vis inte om», hviskades man och man emellan. —
Dock saknade d:r Wilke icke alldeles betydelse,
ehuru han endast hade en inspektionssyssla sig
anbetrodd, ty han var en högst användbar säll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
