Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
honom för en simpel fingerböld ens, och så berät-
tades i tyst ton en och annan historia, som kom
de yngre att blekna. Men ingen tviflade dock på
att han skulle bli en läkare »i ropet.» Han ägde
alla betingelser härför, främst en viss raskhet och
träffsäkerhet vid diagnosen och så ett outtömligt
tålamod. Minen på hans vackra ansikte var lika
lugnt uppmärksam äfven vid de mest långa och
förvirrande sjukdomsbeskrifningar, och han kunde
en hel natt, utan att tröttna, sitta likaväl vid
fattigmans bädd som vid den bättre lottades, fast
besluten att genomforska gåtan af plågor, och
drifven lika mycket af kall forskningslusta som
ett kallt beslut att göra sig populär.
Med det lefvande intresse för sin vetenskap
som städse utmärkte honom, var det han, som
egentligen förde ordet i den läkarediskussion, som
hölls när v. Langen-Zieppen inträdde. Han brann
af ifver att få belysa alla sina synpunkter, men
vid en blick på v. Langen-Zieppens ansikte tyst-
nade han. Bondpojkens respekt för höga herrar
satt ännu i honom.
»Vi kunna ju fortsätta vid ett annat tillfälle»,
sade han med sitt artiga småleende och den skygga,
något för djupa bugning, som han ännu icke,
trots all framgång, blifvit kvitt.
» Nej, för all del, låt mig icke störa.»
Men dr Stråle förklarade, att det i alla fall
var meningen att de dessa dagar skulle hvila sig
och därför borde söndra sig ifrån sina vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
