Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
orhkring, medan erotiken randade sig bjärt i sorge-
svart, längtans rosa och lidelsens hvitglöd.
Men här sprang han plötsligt upp och gick
beslutsamt hemåt. Han vardt nämligen rädd för att
till sist låta förleda sig till att svarfva ihop en fras,
som sedermera kunde bli generande. Ett var han
dock på det klara med: att kärleken icke finge
tystas ned, att det var något värdt att, ehuru
beröfvad alla illusioner, dock äga så skälfvande
känsliga nerver — att kunna längta och lida för
något, som ägde den fasta konturens berättigande,
och icke blott var ett sjukligt själstillstånds obe-
stämbara dimmor.
Han hade sitt förstånds kallaste och ofrukt-
baraste skede bakom sig. Förnuftets skarpa ljus
finge icke hädanefter ensamt belysa hans stig...
med sin själs finaste känselspröt trefvande mot
evighetens okända och osynliga mark, finge han
leta sig igenom gåtan af lif.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
