Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
rande obehag försvann och ersattes af en allt
starkare förnimmelse af sällhet och härlig tvång-
löshet och småningom uppdykande aktning för
naturen och det fysiska lifvet. Hon hade ju hittills
satt en ära i att tvinga sig öfver materiella betin-
gelser och ansett sig gå den enda rätta vägen, då hon
förbisett det kroppsliga för det själsliga — själens
utforskande, höjande och glädje. Hon hade tyran-
niserat sin kropp, icke låtsande om att den ägde
kraf. Men nu begynte hon dunkelt förnimma
vrångheten i detta och ana sällheten af jämvigt.
Hon letade ur minnet fram stunder af ohälsa och
olust och begrep plötsligt att kropp och själ lefvat
i ett olyckligt äktenskap, så baseradt på olikställig-
hetens grund, att det varit menligt för båda.
Hon hade glömt bort sin omgifning. Det
var ett jämt surr af röster rundt om, som icke
störde. För blicken hade hon endast den blå
rymden och en ung björk, hvilken liksom i naiv ny-
fikenhet hängde med sina kvistar öfver planket,
skådande ned på den orörliga tänkerskan. Hon
märkte ej att ombyte af grannar skedde, förrän
en ungdomlig flickröst ryckte henne ur denna
reflektionsmättade ro och hänsjunkenhet.
»Ni måste ofta vända er, annars får ni så
stygga brännblåsor af solen.»
Märta följde uppmaningen, lade sig framstupa
och såg nu att hon på ömse sidor om sig fått
ett par helt unga flickor. Tydligen togo de icke
första gången dessa lifgifvande solbad. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
