Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Märta smålog. Men Melitta, som hittills för-
hållit sig passiv, vände sig nu om och betraktade
sin granne med mer respektfullt intresse. Och
snart voro alla tre inbegripna i samspråk, sedan
Benedikta med sin blyga framfusighet så lättvin-
digt stökat undan med presentationen.
Melitta gjorde sig artigt underrättad om hur
kuren vid sanatoriet bekommit Märta.
»Ä inte solbad något gudomligt?» utbrast
Benedikta.
»En smula generande — i början.»
»Ni bör icke tänka så. Jag storgrät första
gången, men farbror Stråle talte förnuft i mig
sedan. För den som tänker fult, är det generande,
sa” han. Man skall vara som ett litet barn, hvilket
dess moder lägger i sitt sköte, lösande upp alla
dess bindlar för att låta det sprattla och gona
sig framför eldbrasan, sa han. Och verkligen
tycker jag icke sen dess, att jag just så här i
den stora himlabrasans ljus och värme känner
mig som ett litet skrattlystet barn — jag skulle
vilja jollra och göra luftsprång, så fri och glad
känner jag mig.»
»Ni har alldeles rätt», svarade Märta hjärt-
ligt. »Också är jag icke så generad som jag
tycker att jag, i följd af vanans falska slutledning,
borde vara.»
»Jag blir så rasande, när folk, som aldrig
varit med om solbad, kallar det oblygt. Af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
