Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
förvirrade henne, men främst den där partiskheten
likväl. Hon vågade icke nu lita på intuitionen.
Instinkten sade henne väl att hon borde misstro
det sken af ljufhet, som omgaf den lilla varelsen,
men ett behof af själfplågeri dref henne att ihär-
digt motsätta sig detta.
»Jag tycker illa om henne! Men förtjusande
är hon, och jag undrar om icke Mina i alla fall
har orätt», var den slutsats hon stannade vid.
»Ni säger ingenting! Anser fröken oss måhända
för oförsonliga och stygga efter allt det vackra,
fabror Stråle nyss sade om herr Langen-Zieppen?»
»Åh för all ... jag står ju utanför denna sak.
Jag tillåter mig visst inte att tycka något.»
Båda tego, Melitta flitigt syende och Märta
ihärdigt granskande sina naglar.
Melitta hade nog väntat sig ett annat svar,
ett konventionelt instämmande, men härtill var
Märta för ärlig. Den tid hon protegerades af sin
mors väninnor och var med ute i stora världen
hade hon ju ofta drifvits af ungdomlig fåfänga
att i smått uppträda mot salongslifvets häfd, men
var utanför detsamma strängt korrekt. Med
sin ökade erfarenhet och sin tynande respekt
för sällskapslifvet hade hon dock numera intet
intresse för huru hon bedömdes. Hon gick för det
mesta i smått som stort sin egen väg med en viss
ironisk öfverlägsenhet gent emot genomsnitts-
människor. Men hon var dock icke helt och
hållet utan undseende för dem ... hon insåg, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
