Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
»Farbror Stråle var god vän med gamle
Langen-Zieppens och hjälpte dem att förguda
gossen Gunnar. Också är farbror en sådan opti-
mist! Möjligt är ju att han icke ser några fel,
men i alla händelser tror han, att det endast är
en god hustru, som fattas hans favorit.»
»Det är nedrigt att männen alltjämt skola
kunna tillåta sig hvad som hälst, i tanke att en
kvinna förr eller senare förlåter och räddar dem.»
»Jag för min del skulle icke undandraga mig
denna mission, om den ålades mig. Den är ädel
och värdig en sann kvinna», sade Melitta, medan
de följdes åt upp till sina rum.
»Jag därimot skulle aldrig kunna låta narra
mig till något dylikt. Det är en chimére att tro,
att man vinner något därmed. Och det är dess-
utom denna säkert påräknade nödhamn, som bidra-
ger att skapa de flesta vildhjärnorna. Mannen
vet, att han aldrig kan bli så dålig, att icke en
kvinna tillsist förlåter och kärleksfullt sig förbar-
mar öfver honom. Men är han vrak, så förblir
han vrak. Han kan röras för ögonblick — och
så tror kvinnan, att hon omvändt honom. Men
en man, som icke kan upprätta sig själf, upp-
rättar icke heller en kvinna.»
»Men hon kan hjälpa och understödja honom.»
»Det är alltid mannens och kvinnans plikt
att ömsesidigt göra.»
»Jag kan icke sätta mig in i förhållandet att
taga emot moraliskt stöd af en man» sade lifligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
