Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
viska afsigter beträffande denne Gunnar von Lan-
gen-Zieppen, utan intet hellre begär än att se hans
lilla tycke för mig — det har nog sin rot mest i
hans envisa lynne — förbytt i passion för henne.
Men mitt löfte! Jag kan ju icke ådraga mig
hennes förakt genom att öppet bryta det. Därför
måste ni hjälpa mig, såsom vi öfverenskommo.
Sådan makalös tur att min ungdomsvän skref
till 22ig och icke till någon annan, att byggnads-
företagen tvinga honom att komma hem förr än
han beräknat. Nå, förstås att jag skrifvit till ho-
nom och låtit honom tro, att man sätter hans
bortovaro i samband med mitt vistande på Upp-
bärga — d. v. s. åtminstone jag gör detta. Han
bad mig underrätta, att han skulle komma som i
dag — men har jag gjort detta tror ni? Nej jag
har hållit saken så hemlig. Nu begär jag vagnen
och far själf ner till stationen och hemtar honom.
Och ni! Ni går genast till Märta och säger, att
ni fått bud ifrån mig, som önskar rådgöra med
er om ett broderi. Ni ber Märta följa er öfver
sjön och genom skogen hit. Ni förs naturligtvis
icke gå ensam. Hon kan — hon får icke neka
att gå med er. Men genast, förstår ni, innan nå-
got rykte hunnit ut, att han kommit, ty känner
jag henne rätt, ger hon sig då af ifrån orten och
det ögonblickligt. Sedan får slumpen afgöra hur
de skola råkas — om ni möta vår vagn eller jag
kan få ut honom i skogen emot er. Är det första
väl öfver, sedan blir det lättare att oftare samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
