Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Hennes läppar darrade. Hon började ana, att
han var en man, som kunde göra en kvinna lyck-
lig. Men tro det vågade hon ej — och trotsigt
ville hon det icke heller.
Man hade fört in fröken Sidsel och lagt henne
på aflidna fru v. Langen-Zieppens soffa. Då
Märta inträdde, företedde hon en ynklig anblick,
gulblek och darrande och luktande af konjak och
nervdroppar.
Märta anade ju, att hon var ute för en kom-
plott af Mina och fröken Sidsel, men hennes stolt-
het förbjöd henne att låtsas därom. Och hon
veknade dessutom vid fröken Sidsels ödmjuka,
förskrämda blick, då hon lutade sig ned öfver
henne. Friherrinnan Mina, altererad också hon
af det hon ställt till och öfver deras långa ute-
blifvande och upprörda utseende, då de ändtligen
kommo, försvann för att låsa in sig på sina rum.
»Jag hoppas, snälla fröken Sidsel, att ni icke
är sjukare, än att ni kan följa med mig hem.»
Fröken Sidsel, instruerad af friherrinnan Mina,
men kufvad af Märtas forskande blick, mumlade
något otydligt till svar.
Märta vände sig till herr v. Langen-Zieppen,
som följt med in.
»Kunde vi kanske få hästar?»
»Omöjligt! Jag såg sex par plöja trädet, när
jag for där förbi i morgse och de öfriga äro
vid bygget.»
Deras blickar möttes i ett farligt löje. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
