Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, mor var inifrån landet. Vek, snar
till tårar — fars vilda lynne pinade till sist
ihjäl henne. Hon var så ljus och fin ... jag
har mitt gula hår efter mor. Af far har jag
bara ärft musikgalenskapen. Han hade en
gammal fiol, och det lät något, när man spe-
lade på den fiolen. Den fick kvinfolken att
tokas och gråta, men männen blefvo vilda.
Ja, det var en låt ur den fiolen! Så en dag,
när berserkalynnet var på, slog far sönder
honom och hångrinade åt min gränslösa för-
tviflan. »
»Ni fick ändå utbilda er till musiker».
Han ryckte på axlarna, och jag bäfvade
för det uttryck hans ansikte fått.
»I alla fall betyder den där fiolkross-
ningen ej något numera. Det blef ingenting
af mig. Ungdomssvärmeriets våldsamma brus
af toner, sjungande likt hafvet, hvinande i
takt med stormen, klagande med de sönder-
slitande bränningarna, jublande med de sol-
glittrande små vågorna inne i viken — allt
slogs sönder mot de akademiska knagglig-
heterna eller förtorkade i konsertsalarnas
kvalm.»
»Men hafvet sjunger nu som förr».
»Inte som förr — inte som förr», utbröt
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
