Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser ut! Det är ju ingen skada skedd — den
räddande ängeln uppenbarade sig ju i tid.»
Hur förfärligt, att han kunde håna sä.
»Det är på tiden att gå hem, det börjar
blåsa så kallt. Hu!»
Jag hade icke väntat att han skulle gå
med, jag längtade efter att få bli ensam.
Men han lämnade mig icke ens, när vi nått
min stugudörr. Jag såg på honom, men han
sade högdraget:
»Låt oss så godt göra upp med ens.»
Jag öppnade då min dörr. Därinne var
så ljufligt, glad i min håg hade jag prydt
min kammare med så mycket blommor.
Jag kröp upp i soffhörnet, resignerad
inför hvad som komma skulle. Han gick
upp och ned på golfvet.
»Hon är den älskligaste varelse på Guds
jord», började han, eller kanske han sade
något förut. »Jag borde ju älska henne —
ännu mer nu för barnets skull. Men den
kärlek, som äger de flesta skälen för sig, är
icke alltid den hållbaraste. Ja, är det icke
djäfvulskt, att oftast denna af alla omstän-
digheter gynnade kärlek till sist i alla fall
blir lik ett bortklemadt älsklingsbarn ... får
något svagt och visset öfver sig — måste
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
