Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pötsligt .öfvergå i en annan bild, soin den,
sjuka mera intuitivt förnimmer: själens strän-
gar, hvarpå minnet oförtrutet och öronsli-
tande spelar melodien om sorg och li-
den oförrätt. Knäpp — knäpp, strängarne
äro nära att brista, men obarmhertigt tager
minnet i med allt hårdare grepp.
Den sjuka biter i kudden och stönar
högt. Men då manar syster Yvonnes röst
till tålamod och stillhet. Efter den nyss ge-
nomgångna operationen får den sjuka icke
röra sig, om hon vill frälsa lifvet.
Ja, dö vill den sjuka icke. Bakom sig
har hon väl endast sorg och misstag, fram-
för sig nya lidanden, nya misstag och så en
ensam ålderdom. Men dö vill hon ändå icke.
Den tvifvelsjukas fruktan att mista sitt enda
faktum, lifvet, behärskar henne.
Men finge hon bara röra kroppen helt
litet, lyfta ryggen en tum, endast en tum
från madrassen.
— Det är mer än jag uthärdar, kvider hon.
— Min dotter, intet lidande är större
än att man förmår bära det.
Den sjuka vrider hufvudet mot det håll,
där syster Yvonne sitter, med bönboken mel-
lan de smala hvita händerna.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
