Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se icke. De strida emot honom såsom mot
satan, bespotta och hudflänga den tålige,
men han kommer igen trägnare, strängare,
ju ursinnigare man värjer sig för honom.
Endast mot de undergifne är han mild. Dem
vaktar han på afstånd — de få icke känna
greppen af hans järnhand.
Den sjuka kisar med ögonen af smärta
och hån. Ja, hon hade visst värjt sig. I
rasande ursinne hade hon slagit den gruf-
lige ifrån sig — nästan ständigt hade han
likafullt gått vid hennes sida, och nu höll
han hennes handlofve i sitt järngrepp. ■ Hvart
förde han henne? Till en himmel, som hon
försmådde såsom meningslös, eller till ett
helvete, som hon icke trodde på?
— Ännu en gång, ni vet ej hvad li-
dande är, syster Yvonne, mumlade hon med
sin trötta röst. Ni har sagt mig att ni är
från en dal, en vrå långt bort i världen.
Dit hittar icke lidandet i så intensiv form
som hit till lifvets brandhärd, den stora
världsstaden.
— Lidandet hittar öfver allt. Jorden
är dess fädernesland och det uthärdar alla
klimat. Äfven i min dal trifves det, sö-
kande stapplande själar, för att visa dem vägen.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
