Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gode Gud — gode Gud... Men det
gick icke att bedja. Tankarna hade suodt
ihop sig i ett sådant ångestens virrvarr, och
hon kunde icke afskilja några ord till sin
förtviflans bön om lifvet.
Då fick hon en idé. Ja, hon ville släpa
sig till julottan, för att be Gud att få lefva.
Det blef så lugnt och ljust inom henne vid
denna tanke, hon kröp ned under täcket och
sköt ifrån sig ångesten i en djup suck, och
sedan lyckades hon att somna.
Hon vaknade i god tid — salsklockan
slog sex. Tyst, tyst, så att hon icke väckte
någon och blefve hindrad i sitt förehafvande.
Man skulle nog icke låta henne gå ut i den
kalla vintermorgonen — hon som icke varit
ute sedan i somras. Men man öfverdref nog
hennes onda.
Hon lyckades finna sina kläder i mörk-
ret och fick dem på under en förtviflad strid
mot hostan, som icke finge höras och väcka
de andra. Sedan gällde det att trefva sig ut
genom salen till tamburen. Det gick också
bra — hon stötte icke mot en enda stol.
Därute kammade hon litet det burriga
håret och kände sig före efter hatten på
liangarn. Men det gamla spektaklet fanns
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
